Tripp till IKEA

Nu blir den av, den beryktade dagsturen till IKEA i Haparanda. Kanske glider man även in på "Candyworld" och handlar alldeles för mycket snarra. Kanske snubblar man över gränsen och glider in på alko.

Pedofiler, mördare och annat avskum.

Man blir arg. Läste i DN om körskoleläraren som släpade in en elev i ett ödehus och våldtog och fotgraferade henne. Innan detta brott skedde var han tydligen dömd för rån och sexuellt utnyttjande av underårig. Hur många fler anförtrodda finns det i samhället som har hand om barn och ungdomar som tidigare har dömts för hemska brott? Hoppas verkligen det bara var en grov miss av trafikskolan. Jag fattar inte hur det är möjligt att tidigare förbrytare av denna typ av brott kan få arbeta med barn och ungdomar och som lärare. Borde det inte vara koll ur brottsregistret på alla som arbetar med människor på olika sätt? Jag tror knappast på en andra chans och att man kan bättra sig i detta fall. Har man en gång visat total brist på medkänsla för andra människor genom att utsätta dem för hot, våld, utnyttjande och liknande borde man aldrig nånsin arbeta med människor efter det.

Ursch vad man blir arg på saker som sker i det här samhället ibland och då tänker jag även på hur de kunde låta barn lussa för våldsförbrytare på ett fängelse. Så förnedrande, och tacken barnen fick för det var sexuella anspelningar som om de bara var någon slags objekt.

Det har varit ett hemskt år med en massa fruktansvärda och meningslösa mord också. Den där äckliga tyskan som mördade två små barn. Hur fungerar hon? Det är vidrigt. Det så obegripliga sammanträffandet att första gången Engla cyklade hem själv så dyker det upp en sjuk jävel och bestämmer sig för att mörda henne. Som sagt, ett hemskt år fyllt av sjuka händelser.

Jag kan inte för ett ögonblick förstå hur dessa avskum fungerar, varför vill de skada andra och varför verkar de inte kunna bättra sig? Jag önskar att de bara kunde gå och hänga sig, det önskar jag verkligen, för det verkar vara enda lösningen för samhällets bästa.

Kanske måste de som har barn i framtiden själva se till att de personer de anförtror sina barn till är kollade i brottsregistret, för det verkar kunna brista lite här och var att anställda är kollade.

Lämnar storstan

Idag packar jag min väska och drar till Luleå! Snart syns vi där. Hej så länge.

Glad Lucia!

Om nån timma ska jag åka på "lusse-kväll" med lite glögg och trevligheter. Sen blir det att gå ut och ta en drink på stan med A-K m.fl. Ha en treevlig lucia!

Barnvakt

Ikväll ska jag vara hos min kusin och passa hennes son som är 9 år. Jag har även slutat det där telejobbet. Ursch så trött jag var på det igår, min motivation gick snabbt utför för den typen av jobb. Förresten har jag fått veta att jag kommer att kunna läsa in min utbildning med en termin och det var väldigt glädjande. Den sista terminen kändes så dum i och med att det blir en hel sommar emellan också, så nu blir jag klar tidigare!

Ang. förra inlägget

Ha ha, jag kom bara att tänka på en annan grej angående de som retar sig så mycket på andras bordsskick. Jag undrar hur de reagerar om de skaffar barn nån gång och tvingas uthärda att ungen under flera år sitter och dreglar, smackar, spyr och kastar mat på dem. De borde ju freaka ut fullständigt!

But why?

Jag undrar ibland över det där fenomenet att störa sig på andras "små egenheter" eller bara allmänt att reagera överdrivet starkt på sådant som sticker ut, som att andra t.ex. smackar när de tuggar eller sörplar när de dricker. Jag bläddrade lite på dn.se och såg att nån hade skickat in en fråga av typen "vad gör jag åt min kollega på jobbet som smackar när han tuggar". Då kom jag att tänka på att jag hört liknande snack ibland på arbetsplatser och jag har aldrig förstått mig på det där! Varje gång någon har pratat med mig om det så har jag fått en aha-upplevelse och först efter det lagt märke till att den personen har sin speciella lilla grej. Som sagt, lilla grej, jag förstår inte varför man retar sig på sådant! Jag var på ett ställe en gång där det fanns flera sånna och de lade alltid märke till alla möjliga underliga småsaker. En av dem kunde bli helt hispig om man hade på sig en t-shirt i en lite ovanligare grön nyans. "Men vad har du PÅ dig! Den där färgen ser jag nästan aldrig, så udda! Jag uthärdar inte någonting som rubbar mina cirklar, AaaaAA." Ja, vad ska man säga åt dem att göra egentligen? De kan ju testa att säga till personen att "du stör mig så jävla mycket för att du låter som en GRIS när du äter!" Men det är nog inte världens bästa idé, det bästa är nog att man funderar över varför man hakar upp sig på andra och gör något åt sig själv istället.

Favorithusdjuret

Jag satt och bläddrade lite i "Hem & Hyra" och där var en artikel om en familj som har katter (Norsk skogkatt, härlig ras f.ö.). Det stod lite fakta om kattens status som husdjur också, det är tydligen sveriges vanligaste husdjur och 23 procent av barnfamiljerna har katt. Lät lite mycket, men det stämmer tydligen! Det finns trots allt 1,3 miljoner katter i Sverige. Det fanns även en lista över vad katten kostar årligen och summan blev 5700 kr om man bortser från ev. inköpskostnad. Herregud, tänkte jag, lade jag som en gång i tiden hade två katter ner omkring 10 000 kr per år på dem! Det gjorde jag nog knappast, vet inte exakt vad de räknar i de olika kategorierna som "övrigt" t.ex. Men sedan kom jag att tänka på att min övrigt-kategori förmodligen blev bra mycket värre än de 1000 kr som de beräknat! Jag hade nästan glömt omtapetseringar i två lägenheter och alla smågrejer som mobilladdare som de gnagde, klöste och bet på! Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag skaffade två robusta bondkatter till en liten lägenhet utan möjlighet till utomhusvistelse - men det gör jag aldrig om!

Ett litet ögonblick av skräck!

Jo jag blev nyligen klar med min hemtenta. Av någon märklig anledning så tog det mig 1,5 dagar att läsa två kapitel i den bok jag länge väntat på, sen hade jag bara en kväll och en natt att skriva ihop tentan på. Det tog 14 timmar bara, 5 sidor av präktig tenta/rapport! Till min förskräckelse lade internet ner precis när jag var klar. Detta var inte bra, för jag hade inte hunnit skicka bilagan till min mejl. Jag blev rädd. Sådant händer inte på riktigt! Sedan gick det ju igång efter en halvtimma. Tur att det inte lade av under natten också för jag sökte lite information på nätet. Fasa. Att se sig i spegeln var också lite skräck, man är sällan till sin fördel med mörka ringar under ögonen. Nu ska jag gå och ta ett bad i åsnemjölk och dricka ett glas champagne för att fira. Måste gå ut i det här skicket, tyvärr. Tentan ska skrivas ut och lämnas in också. Synd att man inte bara kan mejla skiten.

Plugga

Ska glida vidare in i hemtentans värld. Varje tenta är ett steg närmare examen. Jag har 5 terminer kvar efter denna. Jag känner att jag hade kunnat njuta enormt av denna studietillvaro för ett par år sedan, men jag vill vidaree! Inte så mycket att jag blir tokig, men jag tangerar precis gränsen där. Nu ska jag sluta gnälla, jag trivs ändå just nu och man kan göra saker o ting bättre, t ex genom att jobba och tjäna mer pengar. Det roliga är inte att jobba alltså, men man kan göra saker för pengarna sen. Någon föreläsare sa i början av terminen att vi elever inte borde jobba, för då skulle studierna bli lidande. Jag tycker våran utbildning är i så seg takt att jag önskar att den gicka att läsa in snabbare. Jag ska läsa de två sista terminerna samtidigt, mer går tyvärr inte utan förkunskaper. Men jobba kan man då lugnt göra! Dessutom är det ju bra med arbetslivserfarenhet. Jag kommer att skratta åt allt detta om några år. Det känns inte alltid roligt i den här situationen, men om man bortser från att jag inte just nu kan få ihop allt som jag vill kunna ha det så har jag mycket att glädja mig åt. Jag tycker egentligen min panik är ganska lustig, så att jag just nu skrattar lite åt den. Nu måste jag plugga vidare.

Störta till bibblan

Idag ska jag bl a gå på stan med A-K och kanske glutta efter en och annan julklapp. Min största glädje idag är dock att jag får gå till bibblan och hämta ut kurslitteratur. Min ljublande glädje i detta beror på att jag köat i mer än tre veckor för dem och tiden för den här kursens timglas börjar rinna ut, tentan ska vara inlämnad nu på måndag. Jag har hittills köpt de viktigaste böckerna, dvs de som är obligatoriska för kursernas examination och kanske lånat de andra, men den här månaden ställde jag mig i kö på alla böcker. Kurslitteratur är nämligen äckligt dyr och förra månaden inhandlade jag för juridiken, vilken omfattade 3 böcker som inte kunde lånas och 2 av dessa kunde inte köpas bege, varav en lagbok. Jag ska inte förklara närmare, men jag är lite irriterad på hela det här systemet och jag är nog inte den enda. Antingen blir litteraturen billigare och mer tillgänglig att låna, eller så tar regeringen och höjer studiebidraget som legat på samma nivå i tio år, är min åsikt. Jag hörde några historier om elever som kollat in litteraturlistan och varit och köpt alla böcker för en termin på en gång. Kanske resonerade de så att de skulle använda arbetade pengar innan de slösades upp på annat mindre nödvändigt. Först vid varje kurs har vi dock fått veta att endast ett fåtal av böckerna är hyfsat nödvändiga för hela kursen. Oftast rör det sig omkring 2-3 böcker av kanske 5-10 per kurs som är nödvändiga för examinationen. Som sagt, systemet. Åh.

Pysslar och knåpar

Jag har drabbats av ett inte sedan länge skådat tålamod. Detta är jag lycklig över, mycket lycklig. Jag kan faktiskt påbörja ett projekt utan att kasta det åt sidan efter tio minuter. Jag håller på att göra smycken just nu och det är väldigt pillrigt. Sådant kunde göra mig knasleds förr och det var ju tråkigt, för till slut orkade jag inte ens tänka på att försöka mig på nåt sånt.

En annan trevlig sak är att jag kan gå runt här i centrala Stockholm och inte uppleva ett uns av stress, liksom att sitta på en försenad buss och bara tänka "det ordnar sig".

Mycket skönt, mycket skönt. Jag hade ingen aning om att så många problem på sistone berodde på inre stress, men nu har jag i alla fall börjat få bukt med det och allt är mycket enklare. Jag var tvungen att ta itu med det när jag flyttade hit till storstan, började ny utbildning, nya jobb, etc...

Nu oroar jag mig inte för framtiden och ältar inte heller saker lika mycket. Mycket skönt, alla som upplever inre stress borde söka hjälp för det för det är onödigt att gå omkring och lida och få en problematisk vardag. Tyvärr är det här samhället ofta mycket uppstressande på många sätt och vis och ibland tvingas man uthärda mer stress än man har lust till också, man kan inte alltid leva så idealt att man slipper stressa upp sig p g a att det är mycket nytt eller att man tvingas uthärda sysselsättningar och miljöer som man misstrivs i.

Hej svej så länge

En helt vanlig bisarr resa

Ja det är så där när man färdas kors och tvärs över vårat avlånga land med tåg, bussar och gud vet vad. Då och då råkar man ut för förseningar och små irritationsobjekt. Idag åkte jag först med buss från Luleå till Sundsvall och jag hade redan innan oroat mig över det tajta tidsintervallet på femton minuter mellan bussens stopp och X2000-tågets avfärd. Mycket riktigt så hamnade bussen bakom en sjukt lång karavan av militärfordon som försinkade vår färd. Som om detta inte var nog fördröjande så hade en snubbe glömt att hoppa av i Ö-vik och då fick chauffören leta upp ett lämpligt ställe efter en väg att dumpa av honom på. Jag skrattade lite lätt åt detta klanteri, men sedan hände något ännu knäppare. När bussen skulle svänga ut från ett annat stopp så blockeras den av en stillastående lastbil och ur bilen hoppar en kille som kommer springandes mot bussen och blir insläppt. Hans röst låter underlig och jag hör inte alls vad han gastar om där nere. Sedan hör jag folk mumla runt omkring: "jaha, han var döv" och "han hade glömt sina glasögon på bussen och kom för att hämta dem". Men herre-GUD, vilket vansinne! Vad mer kan man säga? Tåget skulle i alla fall vänta fem minuter extra på oss i bussen som skulle med och med en minuts marginal hann vi slänga oss ur bussen och springa in på tåget. Woaah!

Sjuklighet

Igår konstaterade vi, där jag låg i soffan med Marge Simpson-röst och Jimmy kände sig allmänt däckad, att vi varit sjuka och krassliga de senaste 4 gångerna vi setts. Då ses vi dessutom bara 2 gånger i månaden. Vi insåg att vi måste skärpa oss, det här går inte. Vi tänkte börja med att inte känna efter så mycket.

I helgen ska vi göra ett besök på IKEA i Haparanda och även Candy world som ligger granne. Jag tänkte kanske även glida förbi "Kultur vs. Demolering" i Fritz Olsson-huset i Luleå. Det som ska rivas trots många protester. Luleå verkar inte vilja bevara gamla byggnader, tyvärr. Snart plöjer de väl ner kyrkbyn och slår upp ett nöjesfält istället! Det är ett gäng som gick konst 3:an i Sunderbyn när jag gick där förra året som håller i det där.

What a week!

Idag trotsade jag min sjukdom för att hasa ner på ICA runt hörnet och köpa mat. Som om det inte är nog med att man ska vara sjuk, nej det ska bli snökaos också och ruskig blåst! Jag fick peppa mig med mycket målmedvetna steg för att klara det, är man förkyld känns ju minsta vindpust som en orkan. Jag höll nästan på att trampa ner två whippetar vid porten som såg ännu mer förstörda och darriga ut än jag. Deras matte höll på att dalta och trösta dem "Sååja, vi måste ut förstår ni, koomsi, komsi". Väl ute fick jag ofrivilligt testa ett nytt socialpsykologiskt experiment: Att utföra serviceärenden utan att kunna tala. Jag har fobi för att framstå som otrevlig, så det var ytterst plågsamt att inte kunna hälsa och tacka expediterna. Istället försökte jag le extra tydligt och nicka frenetiskt åt deras frågor. Jag kände mig som ett pucko. Nu ska halsjäkeln bli bra, jag har laddat med apelsiner och grönsaker. Jag har även tryckt i mig den mycket stockholmska rätten strömming. Imorn måste jag nämligen ta mig till skolan (så vida rösten inte vägrat komma tillbaka), sen ska jag direkt efter det ta tåget till Luleå. C ya

Titta Sig-Britt! Så mycket strömming!

Lussebullar

Jag är sugen på lussebullar. Lussebullar är gott för att saffran är sjukt gott. Detta kan man också krydda med saffran: Pastasås med t ex skinka, fisksoppa, ugnspannkaka. Kanske ska man baka lite lussebullar i helgen?

Helt slut!

Det var roligt att besöka Malin i Växjö. Vi hann med en liten stadsrunda, men kölden tvingade oss att fly hemåt. Kylan i kombination med att Växjö stad även påminner en del om Luleå gjorde att det nästan kändes som att vara där! Men Växjö hade inte lika mycket Luleå-feeling på sommaren, för då är stan mycket mer grönskande. Efter fika, lite shopping i form av ett par stickade vantar (Malin) och inhandlande av vin på systembolaget gick vi för att äta på McDonalds. Där pratade vi i princip hela vårat besök om olika upplevelser av förlossningar vi hört (mycket detaljerat). Först när vi gick kom jag på att de som satt närmast runt oss kanske inte hade uppskattat det. Nåväl, sånt får man väl tåla! På kvällen kollade vi gamla foton med mer eller mindre plågsamma uppenbarelser att beskåda! Efter pizza och vin drog vi ut på ett ställe som heter "Stenladan". Jag var vettskrämd för eventuella inträdesavgifter så jag körde på taktiken att hälsa hurtigt på vakterna och halvspringa in. Vid dansgolvet hann vakternas röster ifatt mig. Ojdå, tänkte jag. Var var du på väg? frågade de andra. Ja, ja, det var bara en tjuga i garderobsavgift de ville ha, ha ha! Nu är jag fullständigt slut. Min hals var dålig innan jag åkte och nu har den skurit ihop sig så jag har ingen röst. Jag kan endast kommunicera med Jimmy via msn och sms. Jobbet har ringt 8 gånger idag, men jag kan inte få fram ett ljud. På tal om jobbet så tänker jag sluta där nu, så fort jag kan prata ska jag ringa och säga upp mig. Jag har en urusel lön och de vill att man ska avancera och tjäna in fler kunder åt dem hela tiden. Utan provision! Nej nu slutar jag sälja min själ för dem.

Växjö-tripp

Imorn ska vi åka till Växjö och hälsa på igen. Jag och J var där i Maj i år och då var det redan full sommar och massor med sol, very nice. Det här slottet var lite lustigt (och fint), för det var öppet så man kunde gå in, men vi såg inte till en människa nånstans. Ändå fanns det en massa tavlor och inredning som säkert var grymt värdefullt också fanns det fika och grejer i ett rum. Vi hade i princip kunnat sätta oss och fika i godan ro och sedan gått runt och plockat på oss några silverljusstakar innan vi gick. Det gjorde vi inte och det är ju så klart något man alltid ångrar så där i efterhand. Varför ska man alltid vara så samvetsgrann?

Vi måste upp i ottan imorn för att åka med tidiga tåget, så jag ska väl lägga mig om inte allt för länge. Först ska jag äta och packa ihop lite grejer.

C ya!

Drömanalys

Jag tröstshoppade några hundar i går

Jag tycker drömmar är intressanta och det är kul och ibland givande att försöka analysera dem. I natt drömde jag att Jimmy hade skaffat en motorcykel. Jag skulle möta han nere på stan (Luleå) med min chihuahua. Men jag funderade hur jag skulle transportera hunden på motorcykeln. Först funderade jag på en transportbur, men det hade kanske blivit tjorvigt o ta på motorcykeln sa min mamma. Då satte jag istället på den ett sele med ett stort handtag i ryggen. Som i en psycho mardröm befann jag mig sedan i hemmet hos en helt främmande snubbe och jag visste inte hur jag hamnat där. När jag kollade min mobil fanns där ett argt SMS: "Okej, jag vet att du är hos han. Du kan stanna där." Sedan såg jag att jag fått ett annat senare där det stod "Ok, nu vet jag vad jag ska tro om dig". Det kändes så sjukt orättvist, för jag visste inte ens hur jag hamnat där, så jag började ringa och då gick den där främmande snubben brevid och försökte ge mig tips och råd. "Men dra åt helvete, din jävel!" skrek jag, men han fortsatte bara lugnt att vandra brevid mig och mumla med monoton röst. Sen svarade J och den andra snubben försvann också pratade vi i telefon som vanligt, som om inget hänt. Konstig dröm det där! Jag förstår inte hur min hjärna kunnat skapa den. Jag har drömt liknande drömmar förr om att jag bråkat med mina partners av olika konstiga anledningar också har jag fått arga SMS och sånt, sen har jag försökt ringa och ringa, men förut har det alltid slutat med att jag inte fått något svar.

Fika

Okej, jag börjar spinna vidare lite på det här med fika. Jag skulle vilja hitta ett konstfik här i Stockholm, där det kanske finns poesiaftnar och liknande. Sånt borde ju finnas i Stockholm? Okej att Stockholm är stort med ett enormt utbud och allt, men det tjorviga blir ju då att hitta nåt i allt det där. Om man söker efter nåt speciellt måste man söka upp färdvägen noggrant på karta, eller så känna nån som kan tipsa om stället, för annars är det bara slumpen som för en dit.

Jag har börjat virka

Har börjat återbekanta mig så smått med virkningen som jag inte pysslat mycket med efter grundskolan. Det är svårt så här till en början, men jag virkade en hel blomma för ett tag sen som var lite sned och konstig. Men det blev ju en blomma i a f och inte en konstig klump som den första blev. Det är bra att ha en hobby. Man har inte råd med så dyra hobbys när man är student. Som hobby hade jag kunnat nöja mig med att gå ut varje kväll för att slippa bli uttråkad. Äta på restaurang, ta en drink eller nåt. Men det hade ju blivit alldeles för dyrt. Dessutom är det mer givande att göra något produktivt, som att virka eller sy. Jag skulle kunna tänka mig att rida också, men det hade definitivt blivit för dyrt just nu. Men när jag börjar jobba ska jag skaffa en häst. Helst ett arabiskt fullblod. Andra saker jag skulle vilja göra just nu: Gå en tecknar-/målarkurs, gå en kurs i något ritprogram, slippa skolan ett tag. 3 veckor till jullov!

Madonna

“elektra complex bleach blonde teen pregnancy dancingshoes madonna papa don't preach camp gay homosexual icon” När jag sökte på "Madonna" på youtube.com så dök den här ordströmmen upp, av någon märklig anledning, ovanför videorna. Det kanske är en rätt bra definition av denna artist. Hur som helst är hon fascinerande. Fortfarande så hipp och ikoniserad. Inte för att jag köper hennes musik längre (köper lite musik i allmänhet, men det beror inte på att jag laddar ner), men det är otroligt att hon fortfarande drar en ung publik. De flesta som blir så där superkända verkar ju freaka ut eller springa och gömma sig i ett hörn när de blir äldre, se bara på Michael Jackson till exempel. Madonna är cool och inspirerande och har alltid gått sin egen väg! Idag är jag ledig. Är lite småkrasslig så jag tar det bara lugnt. Någon uppträder med tvärflöjt på SVT2 och en i publiken ser ut som att han ska börja gråta, fast det var bara en enorm gäspning. Till helgen ska jag åka till Växjö, där vi ska ha s.k. tjejkväll o kolla in stans nöjesliv. Ska bli himla kul det. Rapport följer! Och helgen efter det åker jag till Luleå och då ska vi även göra ett besök till IKEA i Haparanda. Efter den helgen är det faktiskt bara 2 veckor prick tills jag har jullov.

Den dagen...

Jag kommer att bli galen av lycka den dagen jag har ett jobb som inte är antingen fysiskt nedbrytande eller bara tröttsamt. Idag har jag suttit i skolan halva dagen och sedan hela kvällen o ringt. Såå jobbigt! Myror i benen och ett inre skrik. Men snart e de helg och den här är extra rolig för då får jag besök av min love! Hej så länge.

På tal om ideal

På tal om ideal så finns det två rätt intressanta fenomen som jag funderat över. Det ena är att jag känner till flera olika ideal som främst flickor och yngre kvinnor kan börja dyrka så mycket att de gör nästan vad som helst för att uppnå dem. Det lustiga är att de ofta inte tjänar något större syfte. De kan hetsa efter att bli pinnsmala som modeller eller att skaffa silikonbröst eller något liknande för att uppnå dessa ideal, men personligen har de ofta väldigt lite att vinna på det. Jag har aldrig stött på en enda vettig man som har strävat efter att få vara med en kvinna som ser onaturlig ut. Snarare är de flesta män väldigt mycket för så naturlig skönhet som möjligt. Möjligheten finns att jag bara missat att höra synpunkter från den typen av män som verkligen uppskattar mer "fejkad skönhet", men inte sörjer jag för det.

Det andra intressanta fenomenet är att en stor majoritet av de kvinnor jag diskuterat "mansideal" med, verkligen inte värderar sånna stereotypiska ideal som "tvättbrädemagar" särskilt högt. Många kvinnor ogillar män som är alltför ytliga och det har sin naturliga följd att den personlighetstypen putsar på minsta ytliga detalj och ägnar mindre intresse åt insidan. Några få kvinnor har jag träffat som har dyrkat extremtränade män, men dessa kvinnor är även de jag inte skulle välja att ha som mina vänner. För att verkligt fastna för någon tror jag de flesta kräver att det i slutändan finnas något som skiner starkare än den där välputsade ytan.

Träningstips riktade till män

Hurra, nu har tidningarnas träningshets tydligen börjat riktas till män också, så att även de unga männens självkänsla kan få sig en törn! (Ok, jag var lite ironisk)

Jag hoppade nämligen till lätt när jag lite kvällsslött kikade på Aftonbladets hemsida. Artikeln "Så får du Fight Club-kroppen" var det som fick mig att reagera.

Jag vågar påstå att träningstips i tidningar och på deras webbplatser (även de som riktar sig till både män och kvinnor) riktar sig till 95 % enbart till kvinnor, om inte ännu mer. Träningsartiklarna brukar ofta ha rubriker som "så får du snygg rumpa", "Kom i bikiniform" osv... Om man skulle fråga dessa tidningar varför de enbart riktar träningstipsen till kvinnor skulle man säkert få undanglidande svar. För svaret kan ju knappast vara att män inte har lika stort behov av att träna för att hålla sig i form och må bra.

Att styra sitt liv

Vad kan man göra om man blir varslad? Vad gör man om man får veta att man är arbetslös endast en månad innan det är dags att dra? Well, I know what it´s like. Det finns faktiskt ungefär 1 miljon andra saker man kan göra, fast ännu fler. Situationen blir lite värre om man har barn och ett hem man inte vill lämna. Men vad har man för val? Allting kommer inte till en, så enkel är inte världen. Den är ofta ganska hård faktiskt. Men vi lever i ett land som har ganska bra skyddsnät om man jämför med andra länder. Riktigt jobbigt kan det ju bli för de som har familj och där båda föräldrarna blir uppsagda och man omöjligen har råd att leva på dubbel a-kassa.



Det tråkiga är att systemet utnyttjas av en stor mängd personer som har all kapacitet att studera, flytta eller göra vad som helst annat än att sitta med a-kassa och mest fördriva tid. Det finns faktiskt en förvånande stor mängd ungdomar som gör det.

Lustigt sammanträffande

Alldeles nedanför byggnaden jag bor i finns det ett 1700-tals hus och där har de en konstutbildning liknande den jag gick i på Sunderbyns folkhögskola. Sen när jag såg att skolan hette "Basis" så kom jag ihåg att jag tänkte söka till den samtidigt som jag sökte till Sunderbyns, men jag kände mig så osäker på hur jag skulle kunna bo där så jag tyckte inte det var någon idé.

Nu bor jag tydligen någon minut ifrån den skolan. Jag undersöke om de hade kvällskurser och sånt, men de har tyvärr bara heltidsutbildningar. Jag är nämligen lite sugen på att gå någon målerikurs.

Mariah Carey - All I want for christmas

Sanningen

Jag undrar vad det är för vits med programmet "Sanningens ögonblick", förutom att vara underhållande. Alla har väl någonting de inte delar med sina närstående. Man berättar helt enkelt inte allt för att det inte gynnar relationen. Det behöver inte betyda att det skadar relationen om det inte kommer fram. T. ex. berättar man inte för sin mormor att man var på strippklubb i helgen, för det hör inte samman med en mormors idealbild av sitt barnbarn. Man berättar inte heller för sin partner att man tycker deras kompis är attraktiv, för vi har en idealbild av våran partner också. Vi kanske undviker att berätta saker till våra vänner, för att de inte delar vårat ideal när det gäller vissa saker.

Däremot, gör man något som kan skada den andra är det ju en värre sak. Att gå bakom ryggen på en vän, vara otrogen osv. är ju saker som verkligen kan skada. Men jag tror inte att det är nyttigt för någon relation att man strävar efter att gräva allt för djupt i den personliga integriteten. Alla måste väl få ha rätt till tankar som bara är deras.

Men alltså, är man i en relation och känner att alla partnerns kompisar, samt syskon och kusiner är mycket attraktivare än den så kan man väl lika gärna göra slut?

Ett test!

Jag ska oxå svara på testet som jag hittade på Malins blogg :)

Du har
( ) En plattång
(x) En locktång
( ) Designparfym
(x) Mascara över 100 kr
( ) Foundation över 200 kr
(x) Ögonfransböjare
( ) Olika sminkborttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
(x) Parfym över 300 kr

Du

( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
(x) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Du har

( ) Tonat håret
(x) Färgat håret
(x) Hårförlängning
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen

Totalt:

0-10 naturligtvis den naturliga tjejen

10-15 konstgjord behandlad blomma

15-20 kanariefågel i nordisk miljö

20-25 Fryst Jordgubbe?

25-30 Bariedocka. Bara plast

Naturlich! Hade jag haft råd skulle jag bara äta ekologiskt dessutom. Nu ska jag äta smulpaj med jordgubbar, kanel och vaniljsås. Ingenting i den är ekologiskt, men vaniljvispen är laktosfri. Det är Oatly´s eftersom jag tycker bättre om den än vanlig.

Tjing, tjing!

Helg

Skööönt med helg! Jag har jobbat tre kvällar den här veckan och jag känner att det tar på krafterna när man pluggar heltid. I alla fall så utförde vi ett socialpsykologiskt experiment i går i skolan, med en arbetsgrupp. Vi skulle gå på varsin vagn i tunnelbanan och be någon att få ta över deras plats, trots att det fanns massor med andra lediga platser brevid. Jag fick då erfara känslan av att bli betraktad som psykiskt störd och vilka olika reaktioner det kunde ge.

Lite kortfattat kan man säga att resultatet blev att samtliga gav upp sin plats och flyttade sig. Kvinnor var mer benägna att upplåta sin plats utan att ifrågasätta det. Vi körde med ursäkten att det var vår favoritplats hälften av gångerna och de gånger vi inte använde någon ursäkt kunde vissa konstruera en egen ursäkt åt oss som de möjligen ansåg vara relevant, typ att vi ville sitta nära fönstret eller i tågets färdriktning och dessa var i huvudsak kvinnor. I andra fall kunde personen kräva att få veta varför och dessa var i huvudsak män. Alla vi frågade var omkring övre vuxen ålder, kanske runt 30-40 år.

Det var ett rätt intressant experiment. En intressant iakttagelse var att vi kände oss mer bekväma med att ta deras plats om personen var så trevlig som möjligt motför då personen ifrågasatte beteendet, om det så bara var med en konstig blick. Vi hade trott innan experimentet att någon skulle vägra ge sin plats, men så var inte fallet trots att de ifrågasatte beteendet. Möjligen för att det inte är ett speciellt stort uppoffrande att överlåta sin plats till någon som verkar ha stora personliga skäl att sitta på just deras plats.

Jag hoppas att vi slipper göra liknande experiment igen, för det är fruktansvärt pinsamt att besvära andra människor.

Men ingenting är i onödan

Jag är nog egentligen rätt nöjd med den här utbildningen. Det är bara skooolan! Jag är så less på att gå i skolan. Jag vill komma ut i verkligheten. Men det är bara att bita ihop! Även om jag efter examen inte kommer att jobba som "socionom" i 20 år, eller ens 5 år så kommer jag aldrig att ångra den här utbildningen.

Hurra! Idag finns det anledning att fira... Obama! Jag måste påstå att jag känner ren och skär LYCKA över att världen tar ett steg framåt. Ett tag var jag väldigt rädd att allt skulle tvärvända istället. Att det skulle kliva upp en rynkig blekfet gubbe och säga med bister uppsyn att det var nog med jämställdhetssnack och sådant nu.

Nya jobbet osv

Förresten jobbade jag min andra dag som telekommunikatör idag. Det är ett intressant jobb som jag har funderingar på att stå ut med ungefär fram till jul. Men det är helt klart bättre än en del andra jobb jag haft, så jag klagar inte.

Jag har verkligen inte något spännande att skriva om nu för tiden. Mitt liv känns oglamouröst och torftigt, ha ha! Men jag skulle inte påstå att jag är olycklig, nej det är ett typiskt i-landsproblem att kalla sig det för att man måste stå ut med vardag upp till 5 dagar i veckan, ibland flera veckor i rad.

Nej, men visst önskar man sig ändå saker, det kan man ju aldrig låta bli. Om jag vore klar med utbildningen, fick bo ihop med min älskling, jobba och ha mer pengar osv... Men bortskämd i-landsmänniska som man är kommer man att fortsätta med samma slags tankemönster när man fått allt det man strävade efter för något år sedan. Tänk om jag hade mer pengar, hade en sommarstuga vid havet osv... kommer mina tankar att mala på när jag glatt mig åt min examen. När man uppnått något man strävat efter i flera år eller så brukar man drabbas av en glädjeyra och känna sig stolt över sig själv. Jag har noterat att det oftast bara håller någon månad högst, beroende på hur stor grejen är, innan jag börjar känna mig "smått missnöjd med tillvaron" igen.

Herregud, det kanske aldrig tar slut det där.

Små funderingar som dyker upp

Jag har nu gått min socionomutbildning i nästan en termin och plötsligt dyker tanken upp: Är detta verkligen något jag brinner för att jobba med i framtiden? Tänk om jag får ångra att jag inte sökte till hudterapeut istället? Jag sökte ju faktiskt inte ens. Men min tanke var väl att jag ville ha en riktig akademisk utbildning i första hand och då var socionom liksom det alternativ som kändes intressantast.

Nu börjar jag dock fundera om det inte hade varit roligare att jobba som exempelvis hudterapeut. Men tänk om jag skulle byta över till den utbildningen istället, det skulle inte göra någon skillnad i studielängd eftersom den utbildningen var kortare, men tänk om jag då skulle upptäcka att det var HELT fel och jag inte kunde ångra detta byte.

Ibland hatar jag verkligen alla dessa VAL, jag hatar alla möjligheter som finns i denna värld! Jag vet inte om det är normalt att tvivla över sin utbildning, utan att det behöver vara fel val. Kanske är det normalt att tvivla lite från och till och att man ska ge det en chans till så länge man verkligen inte misstrivs med det?

I storstan igen

Tyvärr går tiden alltid så fort när man har kul! Jag har så klart umgåtts med J 24 timmar om dygnet, förutom när han jobbade på torsdan. Sen var han och hämtade sin nybil som jag inte vågade provköra! Lite feg är jag, men den va ju fin och jag får prova sen till julen istället när man har mer tid.

Vi var ut en sväng på fredagen och åt på Steakhouse, mm god grillad lax åt jag! Så var vi en sväng på Bishops och tog någon öl med vänner. Vi har även hunnit med att träffa familj och sådant och bara umgåtts och tagit det lugnt. Som sagt, tiden går för fort känns det alltid som.

Jag längtar till jul!

349

Tentaplugget lider mot sitt slut. Imorgon reser jag till Luleå med SJ (inte för att det är mitt favorit-tågbolag, eller vad det heter, utan för att de råkar ha monopol på tågtrafiken mellan Luleå och Södern och därmed kan luta sig tillbaka och säga "sånt händer ibland" när man kommer fram en halv dag för sent). Idag blev jag irriterad på all denna information som jag måste ta in. Inte för att den är jättetrist, den kan till och med vara intressant från och till, men för att jag har noll praktisk anknytning till den och sådant är jobbigt för hjärnan att hantera. Jag är typen som helst vill förstå varför saker är som de är och när jag läser en sån här sak: "...de 349 riksdagsledamöterna röstar..." så börjar jag undra "Men varför 349 ledamöter och varför inte 350"? Seriöst talat, vem eller vilka kom på att det skulle vara 349 st ledamöter i riksdagen och vad var egentligen deras problem? Förstod de inte att det hade varit lättare att komma ihåg 350 för de kommande studenterna?

Julestämning

alla bilder från asos.com!

En pytteliten häst

Det är sällan man känner för att lyfta upp en häst i famnen och gulla med, men om man träffade den här lilla krabaten skulle man säkert vilja det. Hon heter Thumbelina och är visst världens minsta häst.

Laddar inför tentaplugg

Idag skiner solen över Stockholm, så jag satte mig med balkongdörren öppen och solade en stund. Det brände faktiskt lite, nästan som i ett solarium och uppiggad blir man. Det hade varit ännu trevligare om balkongen hade varit en terass istället för en fransk balkong. Också kunde det ha varit havsutsikt med en fin strand där ute, istället för en jobbig bilvägg. Det hade gärna fått höras rogivande fågelsång istället för skränande ungtuppar med målbrottsröster.

Men varför ska man alltid drömma om så mycket, kan man inte bara vara nöjd med saker som de är?

Nya Slussen

Slussen ska tydligen få sig ett face-lift och på SvD kan man se de fem olika förslagen som idag är aktuella. Jag vet inte om jag fastnade för något speciellt direkt, tyckte bilderna var lite otydliga. Jag passerar Slussen nästan varje dag, så det ska bli intressant att se hur det blir till slut. Men det får man vänta med till år 2018 och då lär jag nog inte bo kvar här längre!

Synd om djuren i parkerna

Egentligen är det nog illa att man på skoj håller vilda djur i inhägnader bara för att vi ska kunna gå runt och titta på dem. Men det hela blir ju ännu värre om de ansvariga på djurparkerna inte verkar ha så bra koll på olika djurs behov.

Läste i DN om en tigerhona som dödats av en hane i Eskilstunas djurpark. Hanen hade tidigare skadat honan svårt men man hade testat att sammanföra dem igen för att "de skulle få leva ett så naturligt liv som möjligt". Nästan i samma andetag säger talespersonen att det inte är ovanligt att hanar dödar honor i det fria.

Skillnaden kan man ju tycka, är väl att de i friheten hade haft en rimligare chans att undvika varandra, vilket blir svårare i en liten bur. Istället för att skaffa en ny hona och slänga in i den i buren kanske de borde inse misstaget med att klämma ihop djur av en art som normalt sett är ensamlevande.

Smittospridare

Förresten, på tal om lagar, läste jag i SvD idag om att smittskyddsinstitutet vill mildra straffen för HIV-smittade som medvetet sprider sin smitta (straffet är idag max 10 års fängelse), liksom att de anser att lagen även borde omfatta andra smittor som hepatit C.

Jag vet inte riktigt vad jag anser om detta med straffet ännu, men jag ska läsa mer om det när jag kommer hem ikväll. Syftet med detta var väl att spårningen av de smittade ansågs kunna förbättras om straffet var mildare, eftersom de smittade skulle våga träda fram.

Å andra sidan, vet man om att man bär på en svår smitta och springer runt och har oskyddade samlag med folk utan att upplysa dem om sin smitta, så borde väl det anses som ett grovt brott med tanke på allt lidande som offret kan drabbas av om det smittas (det rubriceras idag som grov misshandel). Bl. a. läste jag att smittskyddsinstitutet uttalat sig om att "vi idag har bra bromsmediciner". Men vaddå, hela den drabbades liv är ju förstört för det! Hade man dött av sjukdomen skulle väl straffet istället motsvarat det som gäller för dråp! Blir jag grovt misshandlad kan jag få mitt liv tillbaka även om jag eventuellt lider av en del psykiska eller fysiska problem ett mer eller mindre långt tag efter detta. Men om jag får HIV påverkas hela mitt liv. Så här skulle mitt liv bli om jag fick HIV-diagnos:

* Aldrig några barn
* Leva i celibat för evigt = ingen partner = eremitliv
* Pga eremitlivet skulle jag gå i kloster trots att det är det sista yrkesvalet jag kunnat tänka mig, enbart för att kunna få tillhöra någon form av "familj".
* Förhindrad från en mängd andra aktiviteter och leva i ständig skräck för att råka smitta någon annan.

Är inte detta att få sitt liv förstört, så vet jag inte vad det är.

Slå upp en bok

Nu ska vi leka: * Grab the nearest book.* Open the book to page 56.* Find the fifth sentence.* Post the text of the sentence in your journal along with these instructions.* Don't dig for your favorite book, the cool book, or the intellectual one: pick the CLOSEST. "Val av kammarsekreterare äger rum vid början av riksmötet närmast efter ett ordinarie val till riksdagen och gäller för tiden till dess nytt val av kammarsekreterare förrättas." Ur Sveriges Lagar (2 st.1 p. 9 kap. RO) Kopiera. Gör. Klistra in i blogg

Partytrasor

Hos nelly.se

199 kr, resp. 499 kr

Kläder på postorder

Brukar kolla igenom postorderföretagen varje säsong, men de flesta undviker jag att handla från eftersom det allt som oftast blir fel. Med undantaget Ellos. Är oftast nöjd med det mesta därifrån och om man nyttjar rabatter och sånt blir det xtra billigt!

Dock är det ju mest vardagskläder man hittar där, inte så mycket party som är snyggt. Om jag hade fått lust att beställa vardagskläder från Ellos hade jag satsat på dessa just nu:

Skor finns förresten flera i partyvarianter, de här verkar snygga:

Nu ska jag gå och lägga mig, är lite småtrött.

Klädhängarnas klubb

Jag tycker Nicole Richie såg bättre ut på den tiden hon var med i Simple life-serien. Nu är hon alldeles för mager. Men vill man se ut som ett utmärglat tantansikte på en tolvårings kropp så varsågod!

Size zero trenden är idiotisk. Den är bara till för att det ska se ut som att kläderna vandrar omkring helt av sig själva. Helst ska det väl inte finnas någonting under dem för att det ska bli som finast. Inget som får stjäla uppmärksamheten från kläderna. Är det en slump att trenden skapades på catwalken, av modeskaparna själva? Tjejerna som håller på med detta frågar inte längre saker om varandra, de ser bara kläder, väskor, skor i en hysteriskt snurrande karusell. Det finns ingenting kvar inuti dem heller.

Zero
More

Plugg

Sitter här och läser juridik. Det är lite tungt att läsa alla dessa böcker ibland, har ju blivit mer än 4-5 i månaden. Nåja, det går bra i alla fall så jag deppar inte för det.

Jag brukar säga att annorlunda saker händer bara man kliver utanför dörren här i Stockholm och för varje gång märker jag att det stämmer! Idag, t. ex., gick jag på en promenad och postade ett brev. Sen såg jag ett torn som såg lite häftigt ut oxå stod jag och glodde på det. Då kommer det fram en kille/man med ett lite konstnärs-tekniskt utseendet och frågar om jag vet vem arkitekten är. Nä! säger jag, jag kommer från Lulä. Då berättar han lite om arkitekten och säger att han hette Ferdinand Boberg. Det är säkert väldigt lantis att tycka sånt är udda, men i Luleå kom det aldrig fram nån kul typ om man eventuellt hittade en intressant byggnad att glo på.

När jag kom hem blev jag nyfiken att ta reda på mer om denna Ferdinand och jag googlade han. På en sida stod det att Ferdinand Boberg var för arkitekturen vad Strindberg var för litteraturen, ansåg i alla fall någon. Konstigt att man aldrig hört om han, för jag tycker ju arkitektur är rätt intressant.

Idool!

Ja, jag erkänner, jag brukar aldrig fastna helt o hållet i TV-serier, men jag är som klistrad vid Idol varje freitag. Jag måste bara säga att det är en korkad idé att personen som blivit utröstad ska sjunga nån meningslös låt på slutet. Hur lätt kan det vara i all besvikelse? Yazmina som blev utröstad igår stod ju bara och hulkade. Förnedrande tycker jag! I alla fall har jag och A-K groende planer på att gå och se IDOL-finalen i globen. Skulle va rätt kul det, och jag har aldrig varit i globen. Biljetterna kostar ca 100-500 kronor beroende på hur bra plats man vill ha.

En vinst mot könsdiskriminering!

Jag måste bara få glädja mig med min kompis Malin som varit med och sett till så att Coca Cola zero (zero brains?) reklamen blivit bedömd som könsdiskriminerande av etiska rådet mot könsdikriminerande reklam. Toppen tycker jag och bra jobbat av Malin! Jag har själv stört mig väldigt mycket på reklamen, men tanken slog mig aldrig att det hade gått att anmäla den. Anmäler tillräckligt många är det större chans att ärendet tas upp, har jag fått för mig, men jag vet inte riktigt hur deras arbete går till. Jag tycker det är helt otroligt korkat av företag att göra sånna här reklam-missar i dessa tider. Även om det är "uppenbart" att reklamen är sexistisk "på skoj" (vilket var coca colas inte så intelligenta försvar, som Malin skriver om i sin blogg.), så har det ingen betydelse. Det är allvarliga saker att i massmedia ställa grupper av människor mot varandra och placera dem i fack, könsroller etc. Jämställdheten borde ha kommit längre än så här. Det är viktigt att så många kvinnor som möjligt protesterar mot att de tillåts tryckas ned i offentliga sammanhang. Reklammakarna borde få in det i sina efterblivna skallar att dagens människor inte vill ha könsroller fastkletade i ansiktet. Vi kvinnor vill inte få förklarat för oss att våran roll är att behaga mannen vad han än kräver, för vi skulle aldrig kunna ställa upp på det utan att själva förgås. Eftersom jag sällan ser på reklam-TV nu för tiden har jag inte tänkt på dessa reklamer på länge, men nu påminns jag om en annan förhatlig reklam som säkert ännu går. Den där ölreklamen där kvinnor passar upp på män på ett gym. Frågor som vi upplysta kvinnor ställer oss är: Vem riktar sig reklamen till? Dricker inte vi kvinnor öl? Varför är det kvinnan som passar upp på mannen? Har aldrig kvinnor behov av att koppla av och se till sina egna behov? Har inte vi kvinnor exakt samma behov som männen? Varför motarbetas våra behov av många som styr och ställer i detta samhälle?

Snart har jag internet hemma

Jag var tvungen att beställa om, sedan beställa om igen och nu väntar jag på nån som ska komma och installera ett uttag. Men snart så!

Det är mycket plugg nu, snart har vi tenta i juridik.

För övrigt var J här i helgen (inte setts på 2 veckor) och jag och A-K har varit på chokladfestivalen på söndagen. Den var på Nordiska museet och är tydligen årligen. Det var coolt! Massor med chokladsmakande, drinkar och vin. Nästa år ska jag vara förberedd att bunkra choklad! Bilder dyker upp när jag skaffat en kamerasladd!

När jag kommer till Luleå om två veckor ska J bjuda med mig på någon slags kickboxningshow. Men det kommer att finnas en bar där, så det är lugnt. Det blir bra det där.

Ciao så länge!

I Luleå

Idag måste jag lämna Luleå och åka hem till Stockholm igen. Förbaskat att man skulle gå och bli sjuk när vi hade kunnat hitta på en massa roliga saker, istället för att ligga oh dregla ner en stackars kudde. Det är skamligt att det fortfarande på 2000-talet (snart 2010 desutom) får finnas kvar sådana saker som förkylning!

Jag bifogar två bilder som förtäljer en gnutta av den vardag vi brukar tillbringa här på Burströmska i Luleå (även kallat buriz, vilket somliga i J:s kretsar har intatuerat på sina armar, utom J själv trots att han i övrigt är täckt av tatueringar).

Brukar spela detta av J:s spel ibland när jag känner the "need for speed". I samband med att jag började spela det fick jag mindre och mindre lust att hålla hastigheterna under övningskörningen.

J:s bakgård sett från balkongen. Se så höstigt och fint det är i Lulä! Här har vi grillat, spelat kubb (tysk julafton, polsk porrafton etc )en hel del i sommar. I förgrunden syns den grogg jag intagit de senaste dagarna för att återuppstå från de döda, bestående av alvedon- och C-vitaminbrus.

Det går segt i Stockholm

Jag trodde allt gick snabbare i Stockholm, men tydligen inte att få bredbandsuppkoppling från Com Hem. Har väntat i en månad nu, måste nog ringa och höra om de glömt bort mig eller nåt.

Vi har internet på skolan, men jag har varit upptagen med ett grupparbete som tagit ganska mycket tid och energi. Idag befinner jag mig i Luleå, sedan i lördags. Har drabbats av en tråkig förkylning, men nu börjar pigghetskurvan peka så smått uppåt igen.

Här är lite bilder från Stockholm!
Södermalm

Roligt litet fik på söder i närheten där jag bor

Skolan där jag läser till socionom


Fin utsikt utanför lägenheten!

Så klarade jag uppkörningen

Månaden innan:
Körde så ofta det gick, tänkte på körning varannan vakna minut. Repeterade teori.

Veckan innan:
Tränade och promenerade varje dag för att komma i fysisk och mental trim.
Övade meditation: Andas luuugnt när du blir stressad, luugnt.

Dagen innan:
Simmade, la mig i bubbelpoolen på badhuset och tänkte "jag är i ett lugnt och avslappnat tillstånd".
Testade alla lediga parkeringsplatser på buris parkering.

Kvällen innan:
Bad till gud.

Personer som förtjänar ett stort tack för att de hjälpt mig att lyckas ta det efterlängtade körkortet (jag hade inte kunnat göra det helt själv):

Malin som har ställt upp och varit min handledare
Mina föräldrar, mormor och morfar som bidragit med pengar så jag kunnat köra på trafikskola genom hela utbildningen
Min kära Jimmy som har lånat ut sin bil och stöttat mig
Mina andra vänner och bekanta som har varit ett bra stöd och kommit med goda råd. Ett speciellt tack till Anna-Karin.
Och sist men inte minst Patrik, Daniel och Johanna på
PO´s trafikskola i Luleå!

Ett stort tack och kramar till er!

Ja äntligen!

Jag har klarat uppkörningen! Jag har verkligen det. Det tog ett tag att inse då jag cyklade hem från trafikskolan att jag inte hade förträngt sanningen och bara intalat mig att det gått som jag hoppades. Faktum är att jag nu måste gå och se på mitt tillsvidarekörkort igen.

Stuck in Jörn

Min tripp till Stockholm för att registrera mig på universitetet blev nästan mardrömslik. Först och främst hade jag inte direkt jättemycket tid till att starta med i Stockholm. Jag skulle komma fram 7 på morgonen och flyget gick halv sex på kvällen.

I Jörn stannade tåget och stod stilla i 5 timmar. Det var en elledning i Bastuträsk som tjorvade tydligen. Ironiskt nog kom jag ihåg att jag varit i Jörn för ett antal år sedan för att kolla in mina föräldrars stuga som ligger i närheten. Då sa jag något i stil med att "tänk att vara fångad i den här hålan". Ännu ett av Guds små skämt, kunde man fömoda.

I alla fall la jag i högsta växeln när vi kom fram till Stockholm klockan tolv. Jag visste att jag skulle till två ställen, men inte exakt var de låg. Som tur var hade jag kollat upp vilka t-banor och bussar jag skulle transportera mig med. Jag småsprang med väskan (en enorm kabinväska full av grejer) och frågade mig fram tills jag hittade lägenheten. Slängde in väskan och hetsborstade tänderna, kastade på mig något som inte var indränkt i svett och tog mig en parfymdusch. Sedan kuta till bussen, hoppa av vid Sveaplan och fråga mig fram igen. Halv 3 var jag framme vid universitetet och hann registrera mig innan de stängde klockan 3. Sedan hittade jag en buss till centralen och tog en flygbuss så jag hann till flyget med en timmas marginal.

Där kände jag kroppen förvandlas till gele och jag köpte Agneta Sjödins bok "En kvinnas resa" som handlar om en tjej som går en pilgrimsvandring på 80 mil genom Spanien.

Nästa vecka får jag tid att TITTA lite på universitetet och lägenheten. Tjoho!

1 timma och 10 minuter

Kvar tills tåget går till Stockholm. Tur att jag är förbaskat trött, då kanske man kan sova på tåget. Det är väldigt trist väder här ute, regnar och blåser sedan imorse. Jag har inte vågat gå ut därför, så när J kommer från jobbet kanske vi hinner växla lite pengar och handla lite tågkäk innan tåget går. Kanske. Varför är jag alltid ute i sista minuten med allt?

Tillbax i Luleå imorn!

Tillbaka från Giron

Vi har varit i Kiruna sedan igår för att fira min mormor som fyller 70 år. Hurra för mormor! Vi åt god buffé på restaurang Ripan med i stort sett hela släkten. Sen har vi hälsat på ytterligare lite släktingar innan vi bilade hemåt igen idag.

Bonusfakta: Jag har upplevt en smärtande-blåsa-pissnödighet både på dit- och hemvägen. Vi har sett några renar längs vägkanten, bl a en som min kusin skulle klappa men som gick iväg.

Färjan

I lördags var vi på färjan. Det var alldeles fullt med folk. Detta är innan vi gått/skjutsat i en vinglig färd på cykel dit.

Minneslappar jag hade i plånkan. Var det därför den var så tung?

Ett försök att reda ut ett avancerat släktskap på baksidan av en av lapparna.

Flyga eller tåga

Jag ska åka tåg till Stockholm på måndag för att registrera mig vid universitetet. Jag valde tåg eftersom jag levde i den falska föreställningen att tåg var billigare än flyg. Jag valde studentrabatt och det kostade 611 kr enkel väg. Jag ska till Luleå igen på tisdag direkt efter jag registrerat mig för att hinna övningsköra innan uppkörningen och då blir jag här i en vecka. Eftersom jag vill spara lite tid kollade jag upp flyg och det blev ju billigare! 917 kr tur och retur med studentrabatt. För att svischa fram i luften på 1,5 timmar med full komfort betalar jag alltså drygt 450 spänn och för att skumpa fram i tåget i 14 timmar och tvingas sova på en hård stol under drag och kyla betalar jag alltså MER. Hejdå för evigt, SJ.

Lulekalaset

Lite bilder från Lulekalas-fest. Tyvärr finns ingen bild på J + J när de hoppar bungyjump, för jag vågade inte gå med och titta på.

Nya serier

Jag har gjort en hel bunt nya skämtserier. Mina två kuggningar inspirerade mig till denna. Inget ont som inte för något gott med sig. Jag sällar mig numera till "vi som kuggat minst 2 ggr-klubben", men jag har kommit över sorgen nu. Det blir bra det där... NEXT TIME!

Vad tager man sig till?

Jag är en aning bitter över att ha kuggat för andra gången. Men det var lite klantigt av mig, för jag visste egentligen att jag inte kört tillräckligt för att få rutiner i det som varit sämre med körningen.

Klantigt, klanteli-klantiiigt!

Nåväl, jag känner mig små-bitter, men inte helt uppgiven. Man får slänga sig upp i sadeln och nöta vidare helt enkelt. Det jobbiga är hur DYRT det blir att kugga, för det kostar ju multum att hyra bil och uppkörningstid och nu måste jag dessutom ta mig från Stockholm t o r till nästa uppkörning.

Muhuu. Men det är smällar man får ta. Det viktiga är att jag får det förbaskade kortet nån gång.

bajs.

Annonstypernas störd-i-topp

Jag har stegvis avverkat innehållet i min lägenhet ända sedan i våras och idag putsade jag den sista golvlisten, så nu står den tom och väntar på besiktningen. Det ligger endast en prydlig pudelskithög kvar mitt på vardagsrumsgolvet (skemta).

I alla fall så har jag annonserat ut möbler och prylar (och, ja visst ja, en katt) ett antal gånger och då har jag lagt märke till att ett antal olika "annonstyper" tycks återkomma varje gång. Inte samma människor alltså, men samma typer av dem. Det här är tre typer som jag kan komma på att jag råkat ut för:

*"Vänta-jag-ska-bara-Gun-Britt" tror att det finns all tid i världen till att e-mail-växla några veckor, trots att annonsen legat ute två veckor. Hon tror verkligen att jag ska idas fortsätta svara på hennes email-frågor mer än två gånger innan hon verkar vilja komma och titta. Hon ringer aldrig, utan skickar bara tveksamma, försiktiga mail med femton frågetecken efter varje fråga.

*"Jag-kommer-Hans" ställer någon fråga och verkar intresserad, men han har lite svårt att komma på en dag som passar att komma och titta. Till slut kommer ni på en bra tid, men han dyker inte upp. Han ringer inte och avbokar innan heller.

*"Kör-till-Gretel" låter positiv och trevlig. När ni bestämt en dag och tid kommer hon dit och rycker tag i det hon ska ha utan att tveka (även om det är en enormt tung madrass och stålsmidesgavel-detta är en sann historia) och kastar pengar på dig med ett glädjetjut.

Den senare typen har jag gillat bäst.

Blåbärspaj

I morse var vi ut i skogen och gick med J:s systers hund Gibson. Han är av rasen labrador och gillar blåbär. Jag passade på att plocka lite och ska göra en blåbärspaj ikväll. Gotteli-gott-gott.

Idag har jag även flyttstädat. Det är hemskt jobbigt, så egentligen är jag för trött för att skriva nu. Ska gå och börja med pajen istället.

So long!

Irländsk julafton

I torsdags, då vi grillade, lekte vi en lek som kallas irländsk julafton. Det går ut på att man ska ha pannan mot en pinne i marken och snurra ett antal varv så man blir väldigt yr. Sedan ska man kuta till en fotboll och skjuta den i mål. Det kan vara väldigt svårt om man blir yr och vinglig. Istället för att skjuta fotbollen rakt fram lyckades jag skjuta den rakt åt vänster och plocka vinglaset från den enda festdeltagaren som inte var med (och satt intet ont anande med ryggen mot oss). Därmed fick jag i helgen smeknamnet "sniper".

Uth-maaning!

Ok Malin! Jag antager härmed din utmaning! Utmaning Först reglerna: * Svara på alla frågor. * Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. * Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen! Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag? Ja nu är ju dan över men jag skriver väl vad jag gjort. Det var först och främst att jobba halv sju på morgonen, sedan dra hem och väcka J (räknar det som en att-göra-grej). Sedan drog vi till Piteå o gick på PDOL-området en bunt people. Vad hade jag mer? Betala räkningar. Dra ut på färjan, vilket jag bangade för så nu sitter jag här själv. Tråkig och slaffsig. Mm-hm... Vad gjorde du för 10 år sedan? -98 alltså. Det känns så länge sen... Jag var och tågluffade med A-K, gick på gymnasiet, höll på med hästar på ett stuteri, festade och sånt. Hade inga planer på att styra upp mig än. Annars var jag mig rätt lik tror jag. Ställen du bott på? Kiruna och en hel bunt ställen i Luleå. Fem saker du skulle göra om du var biljonär? Oj herre-gud, biljonär! Då är man alltså så rik att man kan göra vad som helst. 1) Resa väldigt mycket. 2) Bygga mitt drömhus. 3) Starta nån form av välgörenhetsorganisation. 4) Dela med mig till mina närstående. 5) Ha hästar. Jag har ju inte koll på så många bloggar, men jag kan utmana min skolkamrat från konst, Karoliina. Tack o hej så länge.

Vid fontänen i Stadsparken

Här står vi, jag och Malin, vid fontänen i Stadsparken i Luleå. Där drack vi en öl och sedan gick vi in till Bishops och tog en till. Innan de gled vi runt och övningskörde med J:s bil. Jag ska nämligen köra upp om en och en halv vecka. Så spennande det ska bli! Jag har kuggat en gång, men det har jag inte tänkt göra nu.

Hejrå så länge!

Ätit palt

Vi har ätit palt hos J:s mormor och nu är jag superdäckad och redo för att stupa i soffan. I går blev ingen rolig kväll, för min cykel hade fått punka IGEN. Då bestämde jag mig för att investera i nya däck, för de andra var rätt gamla. Till 10 på kvällen höll vi på att tjorva med slangar och däck. Åt elva på kvällen och stupade vid tolv, sen upp klockan halv fem på morgonkvisten. Yeehaa.

På jobbet gav vi upp klockan elva och tog en tidig helg. Det behövdes verkligen! Nu ledig.

Tjolahopp

Jag har varit lite dålig på att fota med digitalkameran på sistone, men den punkten ska jag allt bättra mig på. Här är i alla fall en bild på mig och några från konst bl a, då vi var på Western farm i Boden i början av Juni. Trevligt ställe med mycket drag, det kan jag rekommendera att besöka om man har vägarna förbi good old Boddan!

3 dagar kvar nu

Tänka sig att det bara är tre dagar kvar till zemester. Det är trevligt det. Idag noterade jag att det har skett värsta sluta röka-revolutionen i min omgivning. Vi har inte fest/fika-rökt på sistone och på jobbet har typ alla slutat röka. Det som tidigare var värsta rökplejset. Förr om åren satt halva styrkan och bolmade en gång i timman, men de senaste åren har en efter en droppat av. Denna sommar slutade många plötsligt. Det har förmodligen sina ekonomiska skäl också. Allt har ju blivit så dyrt så man får dra in på lyxen för att ha råd med det nödvändiga. Förutom VD:arna som håvar in ännu mer än förr förstås.

Nej nu måste jag gå och göra nåt innan jag somnar. Så trött denna dag.

C u

Chili lips

Ja alltså, nu har jag sannerligen lyckats igen. Säger bara: blonde moment.
Vi hade just ätit tacos med mycket vitlök och chili, då jag smakade lite på den överblivna chilin. Chili är ju som bekant ganska starkt och det började sticka lite på läpparna. Precis som den där "lip plumpern" jag testade en gång, tänkte jag då och duttade (läs gned in ordentligt) på med den råa chilifrukten för att se om det gav samma effekt. Lite senare hördes ett vrål från toan och jag försökte förklara vad som hänt medan hela käften domnade bort och dregel började rinna längs mungipan medan ögonen tårades. Jag grep tag i allt möjligt som fanns i min väg för att försöka lindra den fruktansvärda smärtan. Vatten, is... Jag slet och drog i munnen av vånda. Då räckte J mig en flaska flytande margarin och sa att jag skulle smörja på med det. Smärtan är borta. Gode gud!

Nu ska vi efter denna lilla incident snart ta oss ut med inlinesen o dricka kaffe på örnäset.

C u!

hugs.

Årets glasögonbärare

Specsavers Optik har en tävling som heter årets glasögonbärare, där man kan gå in och rösta på folk som skickar in bilder på sig och sina brillor. Kul idé! Jag hade inte hört talas om den tidigare, men min kusin Lisa är tydligen med i semifinalen! Roligt! Hon är helt klart värd en röst tycker jag.

Inga chefer ser hitåt

Jo alltså, jag sitter och blottar mig, nej det blev fel, bloggar på arbetstid just nu nämligen. Tänk om man kunde få betalt för att göra sånna saker annars också, det vore ju inte så illa.

Jag har blivit antagen till socionomprogrammet i Stockholm och för detta är jag idag riktigt glad. Yeeha!

I övrigt är jag trött. Trött och less. mestadels mentalt och en hel del i ryggen också. Men nu är det snart bara tre timmar kvar till helg.

C ya!

hugs

Test av inlines

Idag rullade vi in till stan för att testa de nya inlinesen. De gick väldans bra och nu har jag blivit lite bättre på att bromsa dessutom. Jag blev alldeles lyrisk över mina lyckade inbromsningar och kunde knappt prata om annat. Trots det glömde jag hejda farten alla gånger jag skulle passera bilvägar och då var det bara att rulla på med ett ursäktande leende mot trafiken. J sa att de aldrig hade bromsat för honom, det är bara tack vare att jag är tjej jag kommer undan.
Men vi ska väl också ha fördelar!! gastade jag då.

Lite bilder från midsommar

Ho-ho

En viss semesterlängtan vibrerar i luften

Anledningen till att jag skriver så sällan nu för tiden är att jag får fobi för att sätta mig vid dessa sega lap-tops. Nu har i alla fall J tankat sin med extra minne så den går typ 10 ggr snabbare än min. Snart är jag ledig i cirka 5-6 veckor, förutom lite arbete varannan helg. Det är så enormt skönt för jag är jäkligt trött på att jobba ihjäl mig i sommarvärmen. Det är ruskigt nära tills jag flyttar till Stockholm nu. Känns lite strange och nervöst o byta ort, ny utbildning, lämna J och alla o det, men häftigt är det ju oxå! Snart får jag nog veta hur första urvalet gått o var jag kommer in. Nu håller jag på att kolla jobb i Stockholm. Finns ett stort utbud bara i centrala stan måste jag säga.... Nåt lär man ju hitta. Jag fick en helfin present av J på våran halvårsdag. Inlines! Det har jag velat ha hela sommarn, så det blev jag såklart superglad för! Imorn blir det en första testrunda tror jag och då ska jag öva lite på inbromsningar. Fick ju använda ett staket och gräsmattor (mjukare fall) när jag åkte med hans sist. C you, hugs