En helt vanlig bisarr resa

Ja det är så där när man färdas kors och tvärs över vårat avlånga land med tåg, bussar och gud vet vad. Då och då råkar man ut för förseningar och små irritationsobjekt. Idag åkte jag först med buss från Luleå till Sundsvall och jag hade redan innan oroat mig över det tajta tidsintervallet på femton minuter mellan bussens stopp och X2000-tågets avfärd. Mycket riktigt så hamnade bussen bakom en sjukt lång karavan av militärfordon som försinkade vår färd. Som om detta inte var nog fördröjande så hade en snubbe glömt att hoppa av i Ö-vik och då fick chauffören leta upp ett lämpligt ställe efter en väg att dumpa av honom på. Jag skrattade lite lätt åt detta klanteri, men sedan hände något ännu knäppare. När bussen skulle svänga ut från ett annat stopp så blockeras den av en stillastående lastbil och ur bilen hoppar en kille som kommer springandes mot bussen och blir insläppt. Hans röst låter underlig och jag hör inte alls vad han gastar om där nere. Sedan hör jag folk mumla runt omkring: "jaha, han var döv" och "han hade glömt sina glasögon på bussen och kom för att hämta dem". Men herre-GUD, vilket vansinne! Vad mer kan man säga? Tåget skulle i alla fall vänta fem minuter extra på oss i bussen som skulle med och med en minuts marginal hann vi slänga oss ur bussen och springa in på tåget. Woaah!