Sjuklighet

Igår konstaterade vi, där jag låg i soffan med Marge Simpson-röst och Jimmy kände sig allmänt däckad, att vi varit sjuka och krassliga de senaste 4 gångerna vi setts. Då ses vi dessutom bara 2 gånger i månaden. Vi insåg att vi måste skärpa oss, det här går inte. Vi tänkte börja med att inte känna efter så mycket.

I helgen ska vi göra ett besök på IKEA i Haparanda och även Candy world som ligger granne. Jag tänkte kanske även glida förbi "Kultur vs. Demolering" i Fritz Olsson-huset i Luleå. Det som ska rivas trots många protester. Luleå verkar inte vilja bevara gamla byggnader, tyvärr. Snart plöjer de väl ner kyrkbyn och slår upp ett nöjesfält istället! Det är ett gäng som gick konst 3:an i Sunderbyn när jag gick där förra året som håller i det där.

What a week!

Idag trotsade jag min sjukdom för att hasa ner på ICA runt hörnet och köpa mat. Som om det inte är nog med att man ska vara sjuk, nej det ska bli snökaos också och ruskig blåst! Jag fick peppa mig med mycket målmedvetna steg för att klara det, är man förkyld känns ju minsta vindpust som en orkan. Jag höll nästan på att trampa ner två whippetar vid porten som såg ännu mer förstörda och darriga ut än jag. Deras matte höll på att dalta och trösta dem "Sååja, vi måste ut förstår ni, koomsi, komsi". Väl ute fick jag ofrivilligt testa ett nytt socialpsykologiskt experiment: Att utföra serviceärenden utan att kunna tala. Jag har fobi för att framstå som otrevlig, så det var ytterst plågsamt att inte kunna hälsa och tacka expediterna. Istället försökte jag le extra tydligt och nicka frenetiskt åt deras frågor. Jag kände mig som ett pucko. Nu ska halsjäkeln bli bra, jag har laddat med apelsiner och grönsaker. Jag har även tryckt i mig den mycket stockholmska rätten strömming. Imorn måste jag nämligen ta mig till skolan (så vida rösten inte vägrat komma tillbaka), sen ska jag direkt efter det ta tåget till Luleå. C ya

Titta Sig-Britt! Så mycket strömming!

Lussebullar

Jag är sugen på lussebullar. Lussebullar är gott för att saffran är sjukt gott. Detta kan man också krydda med saffran: Pastasås med t ex skinka, fisksoppa, ugnspannkaka. Kanske ska man baka lite lussebullar i helgen?

Helt slut!

Det var roligt att besöka Malin i Växjö. Vi hann med en liten stadsrunda, men kölden tvingade oss att fly hemåt. Kylan i kombination med att Växjö stad även påminner en del om Luleå gjorde att det nästan kändes som att vara där! Men Växjö hade inte lika mycket Luleå-feeling på sommaren, för då är stan mycket mer grönskande. Efter fika, lite shopping i form av ett par stickade vantar (Malin) och inhandlande av vin på systembolaget gick vi för att äta på McDonalds. Där pratade vi i princip hela vårat besök om olika upplevelser av förlossningar vi hört (mycket detaljerat). Först när vi gick kom jag på att de som satt närmast runt oss kanske inte hade uppskattat det. Nåväl, sånt får man väl tåla! På kvällen kollade vi gamla foton med mer eller mindre plågsamma uppenbarelser att beskåda! Efter pizza och vin drog vi ut på ett ställe som heter "Stenladan". Jag var vettskrämd för eventuella inträdesavgifter så jag körde på taktiken att hälsa hurtigt på vakterna och halvspringa in. Vid dansgolvet hann vakternas röster ifatt mig. Ojdå, tänkte jag. Var var du på väg? frågade de andra. Ja, ja, det var bara en tjuga i garderobsavgift de ville ha, ha ha! Nu är jag fullständigt slut. Min hals var dålig innan jag åkte och nu har den skurit ihop sig så jag har ingen röst. Jag kan endast kommunicera med Jimmy via msn och sms. Jobbet har ringt 8 gånger idag, men jag kan inte få fram ett ljud. På tal om jobbet så tänker jag sluta där nu, så fort jag kan prata ska jag ringa och säga upp mig. Jag har en urusel lön och de vill att man ska avancera och tjäna in fler kunder åt dem hela tiden. Utan provision! Nej nu slutar jag sälja min själ för dem.

Växjö-tripp

Imorn ska vi åka till Växjö och hälsa på igen. Jag och J var där i Maj i år och då var det redan full sommar och massor med sol, very nice. Det här slottet var lite lustigt (och fint), för det var öppet så man kunde gå in, men vi såg inte till en människa nånstans. Ändå fanns det en massa tavlor och inredning som säkert var grymt värdefullt också fanns det fika och grejer i ett rum. Vi hade i princip kunnat sätta oss och fika i godan ro och sedan gått runt och plockat på oss några silverljusstakar innan vi gick. Det gjorde vi inte och det är ju så klart något man alltid ångrar så där i efterhand. Varför ska man alltid vara så samvetsgrann?

Vi måste upp i ottan imorn för att åka med tidiga tåget, så jag ska väl lägga mig om inte allt för länge. Först ska jag äta och packa ihop lite grejer.

C ya!

Drömanalys

Jag tröstshoppade några hundar i går

Jag tycker drömmar är intressanta och det är kul och ibland givande att försöka analysera dem. I natt drömde jag att Jimmy hade skaffat en motorcykel. Jag skulle möta han nere på stan (Luleå) med min chihuahua. Men jag funderade hur jag skulle transportera hunden på motorcykeln. Först funderade jag på en transportbur, men det hade kanske blivit tjorvigt o ta på motorcykeln sa min mamma. Då satte jag istället på den ett sele med ett stort handtag i ryggen. Som i en psycho mardröm befann jag mig sedan i hemmet hos en helt främmande snubbe och jag visste inte hur jag hamnat där. När jag kollade min mobil fanns där ett argt SMS: "Okej, jag vet att du är hos han. Du kan stanna där." Sedan såg jag att jag fått ett annat senare där det stod "Ok, nu vet jag vad jag ska tro om dig". Det kändes så sjukt orättvist, för jag visste inte ens hur jag hamnat där, så jag började ringa och då gick den där främmande snubben brevid och försökte ge mig tips och råd. "Men dra åt helvete, din jävel!" skrek jag, men han fortsatte bara lugnt att vandra brevid mig och mumla med monoton röst. Sen svarade J och den andra snubben försvann också pratade vi i telefon som vanligt, som om inget hänt. Konstig dröm det där! Jag förstår inte hur min hjärna kunnat skapa den. Jag har drömt liknande drömmar förr om att jag bråkat med mina partners av olika konstiga anledningar också har jag fått arga SMS och sånt, sen har jag försökt ringa och ringa, men förut har det alltid slutat med att jag inte fått något svar.

Fika

Okej, jag börjar spinna vidare lite på det här med fika. Jag skulle vilja hitta ett konstfik här i Stockholm, där det kanske finns poesiaftnar och liknande. Sånt borde ju finnas i Stockholm? Okej att Stockholm är stort med ett enormt utbud och allt, men det tjorviga blir ju då att hitta nåt i allt det där. Om man söker efter nåt speciellt måste man söka upp färdvägen noggrant på karta, eller så känna nån som kan tipsa om stället, för annars är det bara slumpen som för en dit.

Jag har börjat virka

Har börjat återbekanta mig så smått med virkningen som jag inte pysslat mycket med efter grundskolan. Det är svårt så här till en början, men jag virkade en hel blomma för ett tag sen som var lite sned och konstig. Men det blev ju en blomma i a f och inte en konstig klump som den första blev. Det är bra att ha en hobby. Man har inte råd med så dyra hobbys när man är student. Som hobby hade jag kunnat nöja mig med att gå ut varje kväll för att slippa bli uttråkad. Äta på restaurang, ta en drink eller nåt. Men det hade ju blivit alldeles för dyrt. Dessutom är det mer givande att göra något produktivt, som att virka eller sy. Jag skulle kunna tänka mig att rida också, men det hade definitivt blivit för dyrt just nu. Men när jag börjar jobba ska jag skaffa en häst. Helst ett arabiskt fullblod. Andra saker jag skulle vilja göra just nu: Gå en tecknar-/målarkurs, gå en kurs i något ritprogram, slippa skolan ett tag. 3 veckor till jullov!

Madonna

“elektra complex bleach blonde teen pregnancy dancingshoes madonna papa don't preach camp gay homosexual icon” När jag sökte på "Madonna" på youtube.com så dök den här ordströmmen upp, av någon märklig anledning, ovanför videorna. Det kanske är en rätt bra definition av denna artist. Hur som helst är hon fascinerande. Fortfarande så hipp och ikoniserad. Inte för att jag köper hennes musik längre (köper lite musik i allmänhet, men det beror inte på att jag laddar ner), men det är otroligt att hon fortfarande drar en ung publik. De flesta som blir så där superkända verkar ju freaka ut eller springa och gömma sig i ett hörn när de blir äldre, se bara på Michael Jackson till exempel. Madonna är cool och inspirerande och har alltid gått sin egen väg! Idag är jag ledig. Är lite småkrasslig så jag tar det bara lugnt. Någon uppträder med tvärflöjt på SVT2 och en i publiken ser ut som att han ska börja gråta, fast det var bara en enorm gäspning. Till helgen ska jag åka till Växjö, där vi ska ha s.k. tjejkväll o kolla in stans nöjesliv. Ska bli himla kul det. Rapport följer! Och helgen efter det åker jag till Luleå och då ska vi även göra ett besök till IKEA i Haparanda. Efter den helgen är det faktiskt bara 2 veckor prick tills jag har jullov.

Den dagen...

Jag kommer att bli galen av lycka den dagen jag har ett jobb som inte är antingen fysiskt nedbrytande eller bara tröttsamt. Idag har jag suttit i skolan halva dagen och sedan hela kvällen o ringt. Såå jobbigt! Myror i benen och ett inre skrik. Men snart e de helg och den här är extra rolig för då får jag besök av min love! Hej så länge.

På tal om ideal

På tal om ideal så finns det två rätt intressanta fenomen som jag funderat över. Det ena är att jag känner till flera olika ideal som främst flickor och yngre kvinnor kan börja dyrka så mycket att de gör nästan vad som helst för att uppnå dem. Det lustiga är att de ofta inte tjänar något större syfte. De kan hetsa efter att bli pinnsmala som modeller eller att skaffa silikonbröst eller något liknande för att uppnå dessa ideal, men personligen har de ofta väldigt lite att vinna på det. Jag har aldrig stött på en enda vettig man som har strävat efter att få vara med en kvinna som ser onaturlig ut. Snarare är de flesta män väldigt mycket för så naturlig skönhet som möjligt. Möjligheten finns att jag bara missat att höra synpunkter från den typen av män som verkligen uppskattar mer "fejkad skönhet", men inte sörjer jag för det.

Det andra intressanta fenomenet är att en stor majoritet av de kvinnor jag diskuterat "mansideal" med, verkligen inte värderar sånna stereotypiska ideal som "tvättbrädemagar" särskilt högt. Många kvinnor ogillar män som är alltför ytliga och det har sin naturliga följd att den personlighetstypen putsar på minsta ytliga detalj och ägnar mindre intresse åt insidan. Några få kvinnor har jag träffat som har dyrkat extremtränade män, men dessa kvinnor är även de jag inte skulle välja att ha som mina vänner. För att verkligt fastna för någon tror jag de flesta kräver att det i slutändan finnas något som skiner starkare än den där välputsade ytan.

Träningstips riktade till män

Hurra, nu har tidningarnas träningshets tydligen börjat riktas till män också, så att även de unga männens självkänsla kan få sig en törn! (Ok, jag var lite ironisk)

Jag hoppade nämligen till lätt när jag lite kvällsslött kikade på Aftonbladets hemsida. Artikeln "Så får du Fight Club-kroppen" var det som fick mig att reagera.

Jag vågar påstå att träningstips i tidningar och på deras webbplatser (även de som riktar sig till både män och kvinnor) riktar sig till 95 % enbart till kvinnor, om inte ännu mer. Träningsartiklarna brukar ofta ha rubriker som "så får du snygg rumpa", "Kom i bikiniform" osv... Om man skulle fråga dessa tidningar varför de enbart riktar träningstipsen till kvinnor skulle man säkert få undanglidande svar. För svaret kan ju knappast vara att män inte har lika stort behov av att träna för att hålla sig i form och må bra.

Att styra sitt liv

Vad kan man göra om man blir varslad? Vad gör man om man får veta att man är arbetslös endast en månad innan det är dags att dra? Well, I know what it´s like. Det finns faktiskt ungefär 1 miljon andra saker man kan göra, fast ännu fler. Situationen blir lite värre om man har barn och ett hem man inte vill lämna. Men vad har man för val? Allting kommer inte till en, så enkel är inte världen. Den är ofta ganska hård faktiskt. Men vi lever i ett land som har ganska bra skyddsnät om man jämför med andra länder. Riktigt jobbigt kan det ju bli för de som har familj och där båda föräldrarna blir uppsagda och man omöjligen har råd att leva på dubbel a-kassa.



Det tråkiga är att systemet utnyttjas av en stor mängd personer som har all kapacitet att studera, flytta eller göra vad som helst annat än att sitta med a-kassa och mest fördriva tid. Det finns faktiskt en förvånande stor mängd ungdomar som gör det.

Lustigt sammanträffande

Alldeles nedanför byggnaden jag bor i finns det ett 1700-tals hus och där har de en konstutbildning liknande den jag gick i på Sunderbyns folkhögskola. Sen när jag såg att skolan hette "Basis" så kom jag ihåg att jag tänkte söka till den samtidigt som jag sökte till Sunderbyns, men jag kände mig så osäker på hur jag skulle kunna bo där så jag tyckte inte det var någon idé.

Nu bor jag tydligen någon minut ifrån den skolan. Jag undersöke om de hade kvällskurser och sånt, men de har tyvärr bara heltidsutbildningar. Jag är nämligen lite sugen på att gå någon målerikurs.

Mariah Carey - All I want for christmas

Sanningen

Jag undrar vad det är för vits med programmet "Sanningens ögonblick", förutom att vara underhållande. Alla har väl någonting de inte delar med sina närstående. Man berättar helt enkelt inte allt för att det inte gynnar relationen. Det behöver inte betyda att det skadar relationen om det inte kommer fram. T. ex. berättar man inte för sin mormor att man var på strippklubb i helgen, för det hör inte samman med en mormors idealbild av sitt barnbarn. Man berättar inte heller för sin partner att man tycker deras kompis är attraktiv, för vi har en idealbild av våran partner också. Vi kanske undviker att berätta saker till våra vänner, för att de inte delar vårat ideal när det gäller vissa saker.

Däremot, gör man något som kan skada den andra är det ju en värre sak. Att gå bakom ryggen på en vän, vara otrogen osv. är ju saker som verkligen kan skada. Men jag tror inte att det är nyttigt för någon relation att man strävar efter att gräva allt för djupt i den personliga integriteten. Alla måste väl få ha rätt till tankar som bara är deras.

Men alltså, är man i en relation och känner att alla partnerns kompisar, samt syskon och kusiner är mycket attraktivare än den så kan man väl lika gärna göra slut?

Ett test!

Jag ska oxå svara på testet som jag hittade på Malins blogg :)

Du har
( ) En plattång
(x) En locktång
( ) Designparfym
(x) Mascara över 100 kr
( ) Foundation över 200 kr
(x) Ögonfransböjare
( ) Olika sminkborttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
(x) Parfym över 300 kr

Du

( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
(x) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Du har

( ) Tonat håret
(x) Färgat håret
(x) Hårförlängning
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen

Totalt:

0-10 naturligtvis den naturliga tjejen

10-15 konstgjord behandlad blomma

15-20 kanariefågel i nordisk miljö

20-25 Fryst Jordgubbe?

25-30 Bariedocka. Bara plast

Naturlich! Hade jag haft råd skulle jag bara äta ekologiskt dessutom. Nu ska jag äta smulpaj med jordgubbar, kanel och vaniljsås. Ingenting i den är ekologiskt, men vaniljvispen är laktosfri. Det är Oatly´s eftersom jag tycker bättre om den än vanlig.

Tjing, tjing!

Helg

Skööönt med helg! Jag har jobbat tre kvällar den här veckan och jag känner att det tar på krafterna när man pluggar heltid. I alla fall så utförde vi ett socialpsykologiskt experiment i går i skolan, med en arbetsgrupp. Vi skulle gå på varsin vagn i tunnelbanan och be någon att få ta över deras plats, trots att det fanns massor med andra lediga platser brevid. Jag fick då erfara känslan av att bli betraktad som psykiskt störd och vilka olika reaktioner det kunde ge.

Lite kortfattat kan man säga att resultatet blev att samtliga gav upp sin plats och flyttade sig. Kvinnor var mer benägna att upplåta sin plats utan att ifrågasätta det. Vi körde med ursäkten att det var vår favoritplats hälften av gångerna och de gånger vi inte använde någon ursäkt kunde vissa konstruera en egen ursäkt åt oss som de möjligen ansåg vara relevant, typ att vi ville sitta nära fönstret eller i tågets färdriktning och dessa var i huvudsak kvinnor. I andra fall kunde personen kräva att få veta varför och dessa var i huvudsak män. Alla vi frågade var omkring övre vuxen ålder, kanske runt 30-40 år.

Det var ett rätt intressant experiment. En intressant iakttagelse var att vi kände oss mer bekväma med att ta deras plats om personen var så trevlig som möjligt motför då personen ifrågasatte beteendet, om det så bara var med en konstig blick. Vi hade trott innan experimentet att någon skulle vägra ge sin plats, men så var inte fallet trots att de ifrågasatte beteendet. Möjligen för att det inte är ett speciellt stort uppoffrande att överlåta sin plats till någon som verkar ha stora personliga skäl att sitta på just deras plats.

Jag hoppas att vi slipper göra liknande experiment igen, för det är fruktansvärt pinsamt att besvära andra människor.

Men ingenting är i onödan

Jag är nog egentligen rätt nöjd med den här utbildningen. Det är bara skooolan! Jag är så less på att gå i skolan. Jag vill komma ut i verkligheten. Men det är bara att bita ihop! Även om jag efter examen inte kommer att jobba som "socionom" i 20 år, eller ens 5 år så kommer jag aldrig att ångra den här utbildningen.

Hurra! Idag finns det anledning att fira... Obama! Jag måste påstå att jag känner ren och skär LYCKA över att världen tar ett steg framåt. Ett tag var jag väldigt rädd att allt skulle tvärvända istället. Att det skulle kliva upp en rynkig blekfet gubbe och säga med bister uppsyn att det var nog med jämställdhetssnack och sådant nu.

Nya jobbet osv

Förresten jobbade jag min andra dag som telekommunikatör idag. Det är ett intressant jobb som jag har funderingar på att stå ut med ungefär fram till jul. Men det är helt klart bättre än en del andra jobb jag haft, så jag klagar inte.

Jag har verkligen inte något spännande att skriva om nu för tiden. Mitt liv känns oglamouröst och torftigt, ha ha! Men jag skulle inte påstå att jag är olycklig, nej det är ett typiskt i-landsproblem att kalla sig det för att man måste stå ut med vardag upp till 5 dagar i veckan, ibland flera veckor i rad.

Nej, men visst önskar man sig ändå saker, det kan man ju aldrig låta bli. Om jag vore klar med utbildningen, fick bo ihop med min älskling, jobba och ha mer pengar osv... Men bortskämd i-landsmänniska som man är kommer man att fortsätta med samma slags tankemönster när man fått allt det man strävade efter för något år sedan. Tänk om jag hade mer pengar, hade en sommarstuga vid havet osv... kommer mina tankar att mala på när jag glatt mig åt min examen. När man uppnått något man strävat efter i flera år eller så brukar man drabbas av en glädjeyra och känna sig stolt över sig själv. Jag har noterat att det oftast bara håller någon månad högst, beroende på hur stor grejen är, innan jag börjar känna mig "smått missnöjd med tillvaron" igen.

Herregud, det kanske aldrig tar slut det där.

Små funderingar som dyker upp

Jag har nu gått min socionomutbildning i nästan en termin och plötsligt dyker tanken upp: Är detta verkligen något jag brinner för att jobba med i framtiden? Tänk om jag får ångra att jag inte sökte till hudterapeut istället? Jag sökte ju faktiskt inte ens. Men min tanke var väl att jag ville ha en riktig akademisk utbildning i första hand och då var socionom liksom det alternativ som kändes intressantast.

Nu börjar jag dock fundera om det inte hade varit roligare att jobba som exempelvis hudterapeut. Men tänk om jag skulle byta över till den utbildningen istället, det skulle inte göra någon skillnad i studielängd eftersom den utbildningen var kortare, men tänk om jag då skulle upptäcka att det var HELT fel och jag inte kunde ångra detta byte.

Ibland hatar jag verkligen alla dessa VAL, jag hatar alla möjligheter som finns i denna värld! Jag vet inte om det är normalt att tvivla över sin utbildning, utan att det behöver vara fel val. Kanske är det normalt att tvivla lite från och till och att man ska ge det en chans till så länge man verkligen inte misstrivs med det?

I storstan igen

Tyvärr går tiden alltid så fort när man har kul! Jag har så klart umgåtts med J 24 timmar om dygnet, förutom när han jobbade på torsdan. Sen var han och hämtade sin nybil som jag inte vågade provköra! Lite feg är jag, men den va ju fin och jag får prova sen till julen istället när man har mer tid.

Vi var ut en sväng på fredagen och åt på Steakhouse, mm god grillad lax åt jag! Så var vi en sväng på Bishops och tog någon öl med vänner. Vi har även hunnit med att träffa familj och sådant och bara umgåtts och tagit det lugnt. Som sagt, tiden går för fort känns det alltid som.

Jag längtar till jul!