Spikmattan

Nu har jag testat shaktiimattan (spikmatta). Måste säga att den var riktigt effektiv. Kändes väldigt skönt i ryggen efteråt, blodcirkulationen ökade och jag kände mig nöjd och lugn efteråt. Har även testat den på framsida, fejan mm. Helt klart värt att testa!

Förresten kan man fråga sig vad som är rättvist i hur systemen fungerar mellan könen. Hade inte våra pensionssystem varit universella så att man subventionerar från en individ till en annan hade vi kvinnor kunnat få lägre ersättningar för att vi lever längre, och männen hade kunnat få något högre ersättningar än de har idag. Å andra sidan får män betala mer i bilförsäkringar för att de är med i fler olyckor. Skillnaden är väl att det senare oftare är självförvållat... Är det rättvist att ha universella system eller ska alla betala/ få ersättning efter förmåga? Det negativa med det senare är väl att vi kvinnor hamnar i ekonomiskt underläge i ett system som det senare. Vi är pensionärer längre, vi föder barn, vi kan kanske inte prestera lika mycket i en del sammanhang. Men sedan gör vi också en hel del insatser i samhället som är nödvändiga, men dåligt ansedda. Skulle man vrida och vända på saker och ting kanske synen på kvinnor som underlägsna skulle försvinna helt och hållet och man kunde belönas tillräckligt för alla slag av insatser som är nödvändiga.

Den kvinnliga rakhyveln

Vi var och handlade batterier till fjärrkontrollen och stod i kön till kassan där alla rakgrejer finns. Jag noterar att Gillettes rakblad för män och kvinnor har lite olika priskategorier. Venus för kvinnor kostar 139 kr i fyrpack och Mach 3 kostar 179 kr i åttapack. Nästan dubbla priset för oss från Venus med andra ord. Vad beror detta på? Jimmy tänkte att det kunde bero på att kvinnor rakar sig mer sällan och därför måste de hålla högre priser. Dessutom är bara grejen att ha olika hyvlar befängd. Reklamens budskap är att Venus bättre följer kvinnornas konturer. Men vaddå, är män platta som ark i ansiktet? De har ju också rörliga blad och sånt.

"Diskrimineeering" kved jag i kön. "Använd min rakhyvel" skyndade sig Jimmy att tillägga.

Hur som helst skiter jag i orsaken, jag börjar använda Mach 3.

Nu är jag i Luleåtrakterna

Äntligen sommarlov. abc har kommit tillbaka (men nu måste jag snart lära mig en ny visa-kod), spänningsvärken i axlarna släppt.

Igår var jag och mamma till Boden och hälsade på min moster och kusin. Där provade jag på något nytt, men det ska jag inte skriva om här :) När jag svängde ut på motorvägen mot Sunderbyn kom jag på att det var första gången jag körde bil helt själv. Wee, premiärturen! Jag blev lätt chockad av insikten och märkte att jag fick den där framåtlutande tantkörningen som min körlärare fick träna bort hos mig i början, men efter ett tag slappnade jag av.

Jimmy instruerade mig att tänka på fartkameror och den djupt rotade högerregeln i Boden. På vägen hem skojade vi om att jag skulle säga till han att jag bara svischade förbi blixtrande kameror och pallnitande bodensare i korsningarna :)

Grattis på födelsedan pappa!

Och trevlig nationaldag :)

Haft en Ugly Betty-dag nån gång?

Idag har jag haft en rätt knäpp dag. Först vaknar jag upp och tänker herregud, jag orkar inte. Sedan går jag ut för att köpa snus så jag i alla fall orkar repetera lite till inför tentan. Som jag redan nämnt konfiskerades då mitt visa. Halva abc har raderats ut ur min hjärna och jag har bara sluddrat och hasat mig fram med kvävda väsanden. Tentan verkar i och för sig ha gått rätt bra, så dagen har inte varit totalt störd i alla fall. Men på hemvägen från frescati hände en annan Ugly Betty-grej. Jag stod i T-bane vagnen och skulle just ställa ner lagboks-väskan (den kräver en egen) på golvet, då tåget startar och jag snubblar, ramlar baklänges på en kille som står bakom mig. "Förlååt" kvider jag och känner mig så fruktansvärt UGLY Betty.

Hjärnan är paj

Japp, nu skedde det igen. Mitt visa är konfiskerat av en blå automat. När jag skulle slå in koden i affären stod jag och stirrade på "fel kod" och tänkte "men jag är säker på att jag har denna kod!". Jag gick till bankomaten, kom på två andra koder, slog in dem och mitt kort försvann. Glömde att man inte får slå fel 3 ggr samma dag. Nu i efterhand kom jag på att jag slog en gammal bankomatkod. Den jag hade förra gången mitt kort konfiskerades. Så ironiskt, nu kom jag i alla fall ihåg den. Min nuvarande kod har ännu inte poppat upp i skallen. Lika den aldrig kommer tillbaka, för jag måste ändå beställa ny. Jo herregud, av någon anledning blir det alltid en sådan kalabalik i diskutionen när man tar upp det där med företeelser som man kan placera in i prostitutionsfacket. Jag har insett att det finns en grupp människor i samhället som anser att sådana lösningar är helt okej om den som köper en annan inte kan få "kärlek" på annan väg. Typ, de vill ha en vacker individ men kan inte få en sådan gratis. Jag snackade förra sommaren med en snubbe på en fest om detta och jag blev så klart upprörd. Jag hatar ämnet. Jag sa att han pratade så positivt om att det finns horor lagligt på kontinenten, men frågade om han tänkt på att de faktiskt bara är handelsvaror. Saken är den att jag inte kan förstå fullt ut hur det känns att vara en person som måste köpa en kropp. Att den kropp de köper sedan bara är en kropp för de själva, helt avsaknad av övriga känslor gentemot dem, verkar inte beröra dem. Det kallar de kärlek, ett fullt tillfredsställande substitut. Jag har märkt att dylika typer verkar behöva flera olika människor som tillfredsställer deras behov, istället för att försöka finna en som de uppskattar för många saker. (Det jag skulle definiera som kärlek). De skaffar sig även en "kärring". Kärringen uppfyller behovet att den kan städa och laga mat och vara hunsad och acceptera att inte vara attraktiv i partnerns ögon. Sen får man säkert ungar med kärringen också. De betalar ungarna också, engagemanget får kärringen stå för. Jo man kan köpa sig en hel massa grejer här i världen, det kan man verkligen. Men den som definierar liknande arrangemang som kärlek har nog fått något fett om bakfoten.

Yes!

Nu anser jag att jag pluggat klart till juridik-tentan imorn. Efter den har jag en halv kväll och en natt att skriva en hemtenta på 3-6 sidor. Det känns som att jag vill svimma av, men ändock så hoppfullt. Jo jag skrev ju om golddiggers här tidigare. Såna som hänger med nån till störst del av ekonomiska skäl. Nu tänkte jag först inte skriva nåt mer om hur jag ser på det, förutom att jag tycker det är något infekterat över en sådan relation. Men jag kan inte låta bliii, trots att jag verkligen vill försöka respektera andra människors små val. Egentligen har jag väl ingen anledning att lägga mig i... Men alltså, typ modeller som gifter sig med 80-åringar och när arvet betalas ut så måste de sitta och hävda att det verkligen var äkta kärlek. Jag mår illaaaa, okej, äckligt är det. Äckligt och patetiskt! Så, nu var det sagt.

Något roligt

Det är på sin plats att skriva om något upplyftande istället. Samhället må ibland vara korkat som ett åsnearsle, men världen är fortfarande najs! Det är sommar, snart slipper jag skolan i 3 månader, får jobba och få pengar och vara ledig i 6 hela veckor! Inte så tokigt alls. Jag skulle vilja påstå att min tillvaro är riktigt, riktigt bra. Jag är jättenöjd. Jag uppskattar verkligen allt jag har! I nuet har jag allt jag behöver. Synd bara att många andra inte har det lika lätt... Men the sun is still shining... Vi i i-länderna måste uppskatta de små sakerna oxå, för det är de som verkligen betyder något. Har man pengar så man klarar sig, vänner och familj, ja då är man lycklig. Jag strävar efter att uppnå grejer och kanske köpa fina saker osv, men jag tror inte man ska göra det till en märklig besatthet. När man väl står där med sin lyxvilla är man knappast lycklig bara för det. Jag tror att det är andra värden man egentligen strävar efter att uppnå, men man försöker att nå dem genom materiella saker. Man kanske vill ha kärlek och köper en lyxbil för att tjejer ska bli impade. Men är det kärlek att någon golddigger vill hänga med en ett tag av egoistiska skäl? Att sträva efter onödig lyx är också märkligt, kanske är det någon slags frihet man egentligen söker?

Klagar inte bara för egen del

Personligen har jag det bra ställt eftersom jag kan jobba rätt mycket och har sparade pengar. Det enda jag är lite missnöjd med för egen del är att jag har 6 veckor utan inkomst som jag egentligen tycker jag har rätt att få kompensation för. Jag tycker det är en aning orättvist att jag ska använda sparade pengar för att fylla ut de veckorna. Det är ingen katastrof för mig, men det är principen jag stör mig på. Jag har ju betalat under många år till trygghetssystemet och arbetslöshetsförsäkringen och jag studerar för att fortsätta med detta. Jag klagar därför att jag hör hur jobbigt andra har det. Personer i min klass och andra yngre studenter som hamnat i kläm i detta system. En del har bara lyckats få något timvikariat enstaka dagar. Hur får de pengar för resten av sommaren? De har faktiskt inte en aning, det finns ingenstans att vända sig faktiskt.

En annan sak angående detta...

Det spelar alltså ingen roll hur mycket man arbetat innan studierna, man har ändå inte rätt till arbetslöshetsersättning under ferieuppehållet. Detta kan alltså lika gärna drabba någon som arbetat i många år, aldrig tidigare utnyttjat sin rätt till ersättning och kanske inte ens gör det efter studierna. Kanske inte så vanligt i praktiken, men det pekar ändå på orättvisan i systemet. Varför ska studenter och särskilt de yngre anses mindre värdiga att ta del av trygghetssystemet? Det är inte den rätta vägen att gå. Någon anledning måste det ju finnas till att man valt att dra in på studenternas rätt till arbetslöshetsersättning. Jag tror helt enkelt det beror på att högskolestudenter oftast är i 20-års åldern. Man valde däremot att behålla möjligheten för de som går arbetsmarknadsutbildning, självklart för att de är äldre. Det skulle helt enkelt inte ha fungerat att dra in den för äldre eftersom de oftare har barn att försörja och har byggt upp en levnadsstandard med högre kostnader än de yngre. Man räknar med att många yngre bor hemma, eller så kan de lätt flytta hem igen om det krisar sig. Fler yngre har sina föräldrar i livet och deras föräldrar jobbar fortfarande, så att de kan hjälpa ungdomarna ekonomiskt under studierna. Men det finns ingen rättvisa i detta. Jag är vuxen, blev myndig för mer än tio år sedan. Jag har arbetat under många år och betalat skatt och försäkringar för att få ta del av trygghetssystemet. Yngre ska inte behöva ta av besparingar eller förlita sig på välgörenhet när de står utan arbete, det är diskriminerande!

Utslagna studenter

Jag har just läst på om hur det egentligen fungerar med arbetslöshetsersättning under studietiden. Jag minns att jag fick a-kassa en kort period för några somrar sedan då jag skulle fortsätta studera under hösten (pluggade under våren också). Nu har jag sett att denna möjlighet togs bort för studenterna (förutom de som går arbetsmarknadsutbildning, företrädesvis vuxna, eventuellt med barn att försörja) den 1 januari 2007. Då hade man väl ingen aning om hur läget skulle se ut nu då lågkonjunkturen slagit till. Även om man inte har barn att försörja behöver man väl ändå någon slags inkomst under de tre hela månader långa ferieuppehållet sommartid? I alla fall till de grundläggande basbehoven som mat och bostad, om man nu drabbas av arbetslöshet. Skulle jag vara en singelstudent får jag garanterat socialbidrag under denna period, om jag inte lyckats få ett sommarjobb, vilket kommer att bli svårt för många studerande i år. Problemet är om jag är sambo och min partner har en inkomst. Det spelar ingen roll hur låg inkomsten är, det räknas som att min partner då har möjlighet att försörja mig. Även om min partner endast har studiemedel utan några som helst tillägg eller extrainkomster beräknas det att denna ska kunna försörja mig och jag utestängs även ifrån möjligheten att erhålla socialbidrag. Detta "försörjningssystem" hör till 1800-talet och innebär i praktiken att man får använda upp eventuella besparingar eller göra (omöjliga) nedskärningar i ekonomin, ta lån eller på andra sätt försätta sig i en ond cirkel av dålig ekonomi. Jag har turen att ha fått 6 veckor arbete i sommar, halleluja, endast 6 veckor återstår då helt utan inomst! trots att jag gnetar och betalar a-kassa och facklig avgift varje månad har jag inte rätt att få kompensation bara p g a att jag råkar studera just nu. Värre är det för vissa av mina klasskamrater och andra studerande jag känner som får väldigt lite arbete eller inget arbete alls. Särskilt om de råkar vara sambos. Lösningen för dem blir väl att flytta ut, lägga sig på gatan och sova och gå till socialkontoret och be om pengar. Låna pengar eller flytta hem till sina föräldrar. Detta oavsett hur lång tid de arbetat precis innan studierna, heltid eller deltid, samt att de betalar a-kasseavgift hela studietiden. Självklart vill man fortsätta vara medlem i a-kassan för att ha trygghet om man blir arbetslös efter avslutade studier. Men alla somrar vi inte har något studiemedel då? Trots att sommaren egentligen räknas som studieuppehåll så ingår den numera i studietiden. Hur går det ihop? Jag undrar varför vi inte i så fall får ha en "vilande" a-kasseavgift under studietiden och ändå behålla vårat medlemsskap, eftersom vi ändå inte kan utnyttja den utlovade trygghet som försäkringen ger. Jag visste inte att det blivit så här, då hade jag kanske övervägt att gå ur a-kassan några år under studierna, men nu är det knappast någon idé, för jag måste ändå vara medlem ett år innan studierna slutar. Jag kan bara inte fattat att de som har låg inkomst och riskerar fattigdom inte ska kunna utnyttja ett trygghetssystem de betalar för. Förjäkligt anser jag.