Tripp till IKEA

Nu blir den av, den beryktade dagsturen till IKEA i Haparanda. Kanske glider man även in på "Candyworld" och handlar alldeles för mycket snarra. Kanske snubblar man över gränsen och glider in på alko.

Pedofiler, mördare och annat avskum.

Man blir arg. Läste i DN om körskoleläraren som släpade in en elev i ett ödehus och våldtog och fotgraferade henne. Innan detta brott skedde var han tydligen dömd för rån och sexuellt utnyttjande av underårig. Hur många fler anförtrodda finns det i samhället som har hand om barn och ungdomar som tidigare har dömts för hemska brott? Hoppas verkligen det bara var en grov miss av trafikskolan. Jag fattar inte hur det är möjligt att tidigare förbrytare av denna typ av brott kan få arbeta med barn och ungdomar och som lärare. Borde det inte vara koll ur brottsregistret på alla som arbetar med människor på olika sätt? Jag tror knappast på en andra chans och att man kan bättra sig i detta fall. Har man en gång visat total brist på medkänsla för andra människor genom att utsätta dem för hot, våld, utnyttjande och liknande borde man aldrig nånsin arbeta med människor efter det.

Ursch vad man blir arg på saker som sker i det här samhället ibland och då tänker jag även på hur de kunde låta barn lussa för våldsförbrytare på ett fängelse. Så förnedrande, och tacken barnen fick för det var sexuella anspelningar som om de bara var någon slags objekt.

Det har varit ett hemskt år med en massa fruktansvärda och meningslösa mord också. Den där äckliga tyskan som mördade två små barn. Hur fungerar hon? Det är vidrigt. Det så obegripliga sammanträffandet att första gången Engla cyklade hem själv så dyker det upp en sjuk jävel och bestämmer sig för att mörda henne. Som sagt, ett hemskt år fyllt av sjuka händelser.

Jag kan inte för ett ögonblick förstå hur dessa avskum fungerar, varför vill de skada andra och varför verkar de inte kunna bättra sig? Jag önskar att de bara kunde gå och hänga sig, det önskar jag verkligen, för det verkar vara enda lösningen för samhällets bästa.

Kanske måste de som har barn i framtiden själva se till att de personer de anförtror sina barn till är kollade i brottsregistret, för det verkar kunna brista lite här och var att anställda är kollade.

Lämnar storstan

Idag packar jag min väska och drar till Luleå! Snart syns vi där. Hej så länge.

Glad Lucia!

Om nån timma ska jag åka på "lusse-kväll" med lite glögg och trevligheter. Sen blir det att gå ut och ta en drink på stan med A-K m.fl. Ha en treevlig lucia!

Barnvakt

Ikväll ska jag vara hos min kusin och passa hennes son som är 9 år. Jag har även slutat det där telejobbet. Ursch så trött jag var på det igår, min motivation gick snabbt utför för den typen av jobb. Förresten har jag fått veta att jag kommer att kunna läsa in min utbildning med en termin och det var väldigt glädjande. Den sista terminen kändes så dum i och med att det blir en hel sommar emellan också, så nu blir jag klar tidigare!

Ang. förra inlägget

Ha ha, jag kom bara att tänka på en annan grej angående de som retar sig så mycket på andras bordsskick. Jag undrar hur de reagerar om de skaffar barn nån gång och tvingas uthärda att ungen under flera år sitter och dreglar, smackar, spyr och kastar mat på dem. De borde ju freaka ut fullständigt!

But why?

Jag undrar ibland över det där fenomenet att störa sig på andras "små egenheter" eller bara allmänt att reagera överdrivet starkt på sådant som sticker ut, som att andra t.ex. smackar när de tuggar eller sörplar när de dricker. Jag bläddrade lite på dn.se och såg att nån hade skickat in en fråga av typen "vad gör jag åt min kollega på jobbet som smackar när han tuggar". Då kom jag att tänka på att jag hört liknande snack ibland på arbetsplatser och jag har aldrig förstått mig på det där! Varje gång någon har pratat med mig om det så har jag fått en aha-upplevelse och först efter det lagt märke till att den personen har sin speciella lilla grej. Som sagt, lilla grej, jag förstår inte varför man retar sig på sådant! Jag var på ett ställe en gång där det fanns flera sånna och de lade alltid märke till alla möjliga underliga småsaker. En av dem kunde bli helt hispig om man hade på sig en t-shirt i en lite ovanligare grön nyans. "Men vad har du PÅ dig! Den där färgen ser jag nästan aldrig, så udda! Jag uthärdar inte någonting som rubbar mina cirklar, AaaaAA." Ja, vad ska man säga åt dem att göra egentligen? De kan ju testa att säga till personen att "du stör mig så jävla mycket för att du låter som en GRIS när du äter!" Men det är nog inte världens bästa idé, det bästa är nog att man funderar över varför man hakar upp sig på andra och gör något åt sig själv istället.

Favorithusdjuret

Jag satt och bläddrade lite i "Hem & Hyra" och där var en artikel om en familj som har katter (Norsk skogkatt, härlig ras f.ö.). Det stod lite fakta om kattens status som husdjur också, det är tydligen sveriges vanligaste husdjur och 23 procent av barnfamiljerna har katt. Lät lite mycket, men det stämmer tydligen! Det finns trots allt 1,3 miljoner katter i Sverige. Det fanns även en lista över vad katten kostar årligen och summan blev 5700 kr om man bortser från ev. inköpskostnad. Herregud, tänkte jag, lade jag som en gång i tiden hade två katter ner omkring 10 000 kr per år på dem! Det gjorde jag nog knappast, vet inte exakt vad de räknar i de olika kategorierna som "övrigt" t.ex. Men sedan kom jag att tänka på att min övrigt-kategori förmodligen blev bra mycket värre än de 1000 kr som de beräknat! Jag hade nästan glömt omtapetseringar i två lägenheter och alla smågrejer som mobilladdare som de gnagde, klöste och bet på! Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag skaffade två robusta bondkatter till en liten lägenhet utan möjlighet till utomhusvistelse - men det gör jag aldrig om!

Ett litet ögonblick av skräck!

Jo jag blev nyligen klar med min hemtenta. Av någon märklig anledning så tog det mig 1,5 dagar att läsa två kapitel i den bok jag länge väntat på, sen hade jag bara en kväll och en natt att skriva ihop tentan på. Det tog 14 timmar bara, 5 sidor av präktig tenta/rapport! Till min förskräckelse lade internet ner precis när jag var klar. Detta var inte bra, för jag hade inte hunnit skicka bilagan till min mejl. Jag blev rädd. Sådant händer inte på riktigt! Sedan gick det ju igång efter en halvtimma. Tur att det inte lade av under natten också för jag sökte lite information på nätet. Fasa. Att se sig i spegeln var också lite skräck, man är sällan till sin fördel med mörka ringar under ögonen. Nu ska jag gå och ta ett bad i åsnemjölk och dricka ett glas champagne för att fira. Måste gå ut i det här skicket, tyvärr. Tentan ska skrivas ut och lämnas in också. Synd att man inte bara kan mejla skiten.

Plugga

Ska glida vidare in i hemtentans värld. Varje tenta är ett steg närmare examen. Jag har 5 terminer kvar efter denna. Jag känner att jag hade kunnat njuta enormt av denna studietillvaro för ett par år sedan, men jag vill vidaree! Inte så mycket att jag blir tokig, men jag tangerar precis gränsen där. Nu ska jag sluta gnälla, jag trivs ändå just nu och man kan göra saker o ting bättre, t ex genom att jobba och tjäna mer pengar. Det roliga är inte att jobba alltså, men man kan göra saker för pengarna sen. Någon föreläsare sa i början av terminen att vi elever inte borde jobba, för då skulle studierna bli lidande. Jag tycker våran utbildning är i så seg takt att jag önskar att den gicka att läsa in snabbare. Jag ska läsa de två sista terminerna samtidigt, mer går tyvärr inte utan förkunskaper. Men jobba kan man då lugnt göra! Dessutom är det ju bra med arbetslivserfarenhet. Jag kommer att skratta åt allt detta om några år. Det känns inte alltid roligt i den här situationen, men om man bortser från att jag inte just nu kan få ihop allt som jag vill kunna ha det så har jag mycket att glädja mig åt. Jag tycker egentligen min panik är ganska lustig, så att jag just nu skrattar lite åt den. Nu måste jag plugga vidare.

Störta till bibblan

Idag ska jag bl a gå på stan med A-K och kanske glutta efter en och annan julklapp. Min största glädje idag är dock att jag får gå till bibblan och hämta ut kurslitteratur. Min ljublande glädje i detta beror på att jag köat i mer än tre veckor för dem och tiden för den här kursens timglas börjar rinna ut, tentan ska vara inlämnad nu på måndag. Jag har hittills köpt de viktigaste böckerna, dvs de som är obligatoriska för kursernas examination och kanske lånat de andra, men den här månaden ställde jag mig i kö på alla böcker. Kurslitteratur är nämligen äckligt dyr och förra månaden inhandlade jag för juridiken, vilken omfattade 3 böcker som inte kunde lånas och 2 av dessa kunde inte köpas bege, varav en lagbok. Jag ska inte förklara närmare, men jag är lite irriterad på hela det här systemet och jag är nog inte den enda. Antingen blir litteraturen billigare och mer tillgänglig att låna, eller så tar regeringen och höjer studiebidraget som legat på samma nivå i tio år, är min åsikt. Jag hörde några historier om elever som kollat in litteraturlistan och varit och köpt alla böcker för en termin på en gång. Kanske resonerade de så att de skulle använda arbetade pengar innan de slösades upp på annat mindre nödvändigt. Först vid varje kurs har vi dock fått veta att endast ett fåtal av böckerna är hyfsat nödvändiga för hela kursen. Oftast rör det sig omkring 2-3 böcker av kanske 5-10 per kurs som är nödvändiga för examinationen. Som sagt, systemet. Åh.

Pysslar och knåpar

Jag har drabbats av ett inte sedan länge skådat tålamod. Detta är jag lycklig över, mycket lycklig. Jag kan faktiskt påbörja ett projekt utan att kasta det åt sidan efter tio minuter. Jag håller på att göra smycken just nu och det är väldigt pillrigt. Sådant kunde göra mig knasleds förr och det var ju tråkigt, för till slut orkade jag inte ens tänka på att försöka mig på nåt sånt.

En annan trevlig sak är att jag kan gå runt här i centrala Stockholm och inte uppleva ett uns av stress, liksom att sitta på en försenad buss och bara tänka "det ordnar sig".

Mycket skönt, mycket skönt. Jag hade ingen aning om att så många problem på sistone berodde på inre stress, men nu har jag i alla fall börjat få bukt med det och allt är mycket enklare. Jag var tvungen att ta itu med det när jag flyttade hit till storstan, började ny utbildning, nya jobb, etc...

Nu oroar jag mig inte för framtiden och ältar inte heller saker lika mycket. Mycket skönt, alla som upplever inre stress borde söka hjälp för det för det är onödigt att gå omkring och lida och få en problematisk vardag. Tyvärr är det här samhället ofta mycket uppstressande på många sätt och vis och ibland tvingas man uthärda mer stress än man har lust till också, man kan inte alltid leva så idealt att man slipper stressa upp sig p g a att det är mycket nytt eller att man tvingas uthärda sysselsättningar och miljöer som man misstrivs i.

Hej svej så länge

En helt vanlig bisarr resa

Ja det är så där när man färdas kors och tvärs över vårat avlånga land med tåg, bussar och gud vet vad. Då och då råkar man ut för förseningar och små irritationsobjekt. Idag åkte jag först med buss från Luleå till Sundsvall och jag hade redan innan oroat mig över det tajta tidsintervallet på femton minuter mellan bussens stopp och X2000-tågets avfärd. Mycket riktigt så hamnade bussen bakom en sjukt lång karavan av militärfordon som försinkade vår färd. Som om detta inte var nog fördröjande så hade en snubbe glömt att hoppa av i Ö-vik och då fick chauffören leta upp ett lämpligt ställe efter en väg att dumpa av honom på. Jag skrattade lite lätt åt detta klanteri, men sedan hände något ännu knäppare. När bussen skulle svänga ut från ett annat stopp så blockeras den av en stillastående lastbil och ur bilen hoppar en kille som kommer springandes mot bussen och blir insläppt. Hans röst låter underlig och jag hör inte alls vad han gastar om där nere. Sedan hör jag folk mumla runt omkring: "jaha, han var döv" och "han hade glömt sina glasögon på bussen och kom för att hämta dem". Men herre-GUD, vilket vansinne! Vad mer kan man säga? Tåget skulle i alla fall vänta fem minuter extra på oss i bussen som skulle med och med en minuts marginal hann vi slänga oss ur bussen och springa in på tåget. Woaah!