Jag har drabbats av ett inte sedan länge skådat tålamod. Detta är jag lycklig över, mycket lycklig. Jag kan faktiskt påbörja ett projekt utan att kasta det åt sidan efter tio minuter. Jag håller på att göra smycken just nu och det är väldigt pillrigt. Sådant kunde göra mig knasleds förr och det var ju tråkigt, för till slut orkade jag inte ens tänka på att försöka mig på nåt sånt.
En annan trevlig sak är att jag kan gå runt här i centrala Stockholm och inte uppleva ett uns av stress, liksom att sitta på en försenad buss och bara tänka "det ordnar sig".
Mycket skönt, mycket skönt. Jag hade ingen aning om att så många problem på sistone berodde på inre stress, men nu har jag i alla fall börjat få bukt med det och allt är mycket enklare. Jag var tvungen att ta itu med det när jag flyttade hit till storstan, började ny utbildning, nya jobb, etc...
Nu oroar jag mig inte för framtiden och ältar inte heller saker lika mycket. Mycket skönt, alla som upplever inre stress borde söka hjälp för det för det är onödigt att gå omkring och lida och få en problematisk vardag. Tyvärr är det här samhället ofta mycket uppstressande på många sätt och vis och ibland tvingas man uthärda mer stress än man har lust till också, man kan inte alltid leva så idealt att man slipper stressa upp sig p g a att det är mycket nytt eller att man tvingas uthärda sysselsättningar och miljöer som man misstrivs i.
Hej svej så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar