Förresten, på tal om lagar, läste jag i SvD idag om att smittskyddsinstitutet vill mildra straffen för HIV-smittade som medvetet sprider sin smitta (straffet är idag max 10 års fängelse), liksom att de anser att lagen även borde omfatta andra smittor som hepatit C.
Jag vet inte riktigt vad jag anser om detta med straffet ännu, men jag ska läsa mer om det när jag kommer hem ikväll. Syftet med detta var väl att spårningen av de smittade ansågs kunna förbättras om straffet var mildare, eftersom de smittade skulle våga träda fram.
Å andra sidan, vet man om att man bär på en svår smitta och springer runt och har oskyddade samlag med folk utan att upplysa dem om sin smitta, så borde väl det anses som ett grovt brott med tanke på allt lidande som offret kan drabbas av om det smittas (det rubriceras idag som grov misshandel). Bl. a. läste jag att smittskyddsinstitutet uttalat sig om att "vi idag har bra bromsmediciner". Men vaddå, hela den drabbades liv är ju förstört för det! Hade man dött av sjukdomen skulle väl straffet istället motsvarat det som gäller för dråp! Blir jag grovt misshandlad kan jag få mitt liv tillbaka även om jag eventuellt lider av en del psykiska eller fysiska problem ett mer eller mindre långt tag efter detta. Men om jag får HIV påverkas hela mitt liv. Så här skulle mitt liv bli om jag fick HIV-diagnos:
* Aldrig några barn
* Leva i celibat för evigt = ingen partner = eremitliv
* Pga eremitlivet skulle jag gå i kloster trots att det är det sista yrkesvalet jag kunnat tänka mig, enbart för att kunna få tillhöra någon form av "familj".
* Förhindrad från en mängd andra aktiviteter och leva i ständig skräck för att råka smitta någon annan.
Är inte detta att få sitt liv förstört, så vet jag inte vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar