Plöjde upp lite extra på åkern...

Idag var pendeln försenad, så jag det tog mig typ två timmar att ta mig ut till stallet, eftersom jag fick dålig tajming med bussen när jag väl kom fram... Hur som helst så var jag då tvungen att rida Granit när de andra fick mat, istället för just före som jag tänkt.

Det ogillades stort!! Först ville han vända hela vägen ut, och körde alla möjliga trix för att få mig att tro att det var en dålig idé att rida ut. Han blev supernervös för rådjur, plastpåsar och t o m två små flickor och en pytteliten ponny som mötte oss, började han halvstanna och frusta åt. Sen började vi trava och han riktigt släpade hovarna efter sig, för att sedan göra en utbrytningsmanöver på en äng och tvärstanna. Att mana på framåt, innebar att han backade. Förutom om jag vände honom så nosen pekade mot hemvägen igen, då började han småtrava framåt igen, men sen när jag styrde bortåt blev det pallnit. Ja, herregud, så där försökte jag bråka och gjorde volter och allt möjligt för att få honom att gå, jag försökte förhandla genom att berömma när han gick några steg åt rätt håll, men det tolkade han bara som at jag var en mes som gick att bestämma över.

Till slut när jag gjorde en volt och försökte styra han ut på vägen igen, åt rätt håll, ville han inte förhandla mer, utan tvärvände och satte av i full karriär ut på ängen - i riktning mot stallet. Jag kände fartvinden i fejset och undrade i några sekunder hur det skulle sluta, skulle jag få stopp på skrället, flyga av, eller skulle jag få hänga med hela vägen tillbaka till stallet? Nä, det slutade bra då han gick att stanna. Sen försökte jag styra han småtrippandes åt mitt håll ytterligare en gång, vilket slutade med ett till utbrytningsförsök i full karriär på åkern. Till slut lugnade han sig i alla fall och vi tog en liten tur innan vi vände hem igen. Sicket matvrak!