En sommar som inte spenderas till större del på tvätten har vid det här laget börjat kännas exotiskt och främmande... och väldigt lockande. Under lång tid tid har jag alternerat konstant mellan heltidsjobb, extrajobb och studier och egentligen aldrig varit helt ledig någon längre sammanhängande tid. Oftast har jag haft flera sysselsättningar samtidigt som jag stressat emellan. Det mest vansinniga var när jag i två månader arbetade heltid och pluggade 150 procent för att hinna få slutbetyget, då sov jag 2 timmar varje vardagsnatt för att hinna med plugget. Efter det två år i sträck där jag pluggade heltid och ibland mer än det, jobbade alla lov, plus hade fortlöpande varannan helg jobb året runt. Ja det har varit en karusell senaste åren och jag har varit ganska utbränd, extremt trött på att både studera och jobba... Har bara mig själv att skylla, men när man kommer till en viss gräns inser man att man inte kan pressa sig för hårt hur mycket man än vill det just då.
När jag gick till läkaren sa hon att jag inte var ovanligt trött p g a att någon sjukdom låg i botten, utan p g a hur jag levde. Inser du inte hur mycket du pressar dig själv? frågade hon. Det hade jag inte alls gjort. Det var konstanta duktighetskrav som låg i bakgrunden och pockade. Även om du har ett fysiskt tungt jobb och cyklar till jobbet, knappt sover och pluggar på fritiden, så ska du orka träna regelbundet! Sedan sitter man där, idiotiskt som man resonerat, och stirrar hålögt och undrar varför man i övrigt saknar initiativförmåga och känner sig utbränd och deppig emellanåt. Ett liv som bara består av grundlösa krav är inte speciellt givande i längden, man blir utbränd, trött och håglös.
Kvinnor är särskilt utsatta för fenomenet "utbrändhet" och det är inte så konstigt eftersom kvinnor fostras av samhället till att se mer till andras behov och vara hjälpande, i motsats till män som fostras till att i första hand tillgodose sina egna behov, rent generellt alltså. Sedan finns det säkert en del individuella och andra miljöaspekter att ta hänsyn till. Så alla som befinner sig i duktighetsfällan behöver säkert jobba på att sätta gränser mot andra och fundera över de krav de ställer på sig själva.
Men nu, denna sommar finns absolut noll duktighetskrav. Jag ska inte jobba ett piss, ska endast läsa en skrivkurs som är till hundra procent rolig och intressant.
5 kommentarer:
Det låter härligt !
Mammss....
Apropå vår könsuppfostran så har en kvinna i USA forskat i detta. Hon menar att vi är sociala konstruktioner, dvs biologiskt är vi lika, förutom vissa fysiska skillnader.
Redan som småbarn får pojkar mer friheter av mamman och flickan får inte lämna mamman mer än några meter, ofta krypandes.
På BB får pojken en blå färg och flickan rosa. I skolan har lärarinnan sin uppfostran och har redan bilden av pojke och flicka klar för sig ...
Den amerikanska forskaren sa åt sina "försöksflickor" att nu ska vi spela dataspel och visa pojkarna att vi är bättre än dem, poängmässigt. Småflickorna bombade *mer* än pojkarna och vann krigsspelet.
Försöken visar klart och tydligt att vi blir det förväntade, sociala konstruktioner.
Säger du åt flickor att de är sämre i matematik, ja då blir flickor sämre.
När ska vi människor lära oss att tänka självständigt?
Aldrig, tror jag.
För den som är intresserad av kulturens och uppfostrans påverkan på oss människor är Ingemar Genz en fena i ämnena. Han föreläser bl.a. för lärare och har seminarier. Mycket kunnig.
Det är så sant, förväntningar påverkar mycket.
Ok, tack för tipset!
That was tiring even reading all of what you did these last two years, let alone being the main character in all of this!! Just slow down a bit this summer, after all you're only 30 once! ;)
Skicka en kommentar