Jag har väl berättat om det sk. "Lindmarks-syndromet" någon gång? Idag råkade jag ut för det värsta utslage t av detta på säkert år och dagar! Det hela började med att jag skulle värma en tallrik med härlig fryst spenat (Det är inte äckligt, man blir stark som Karl-Alfred och snygg som Cindy Crawford om man äter spenat regelbundet).
Först tappar jag den i golvet, så klart vänder den sig upp och ner på den kritvita köksmattan och tallriken spricker. Efter att jag slängt sörjan, tryckt in mattan i tvättmaskinen och samlat ihop skärvorna gör jag ett nytt försök. Denna gång går allt väl, men då är jag så tankspridd att jag bara skedar salt över den så den blir nästan lite äckligt salt. Nåväl tänker jag, kan behöva binda lite vätska inför långpromenaden i hettan med hundarna. Så jag trycker i mig allt och när det är överstökat så fipplar jag på något vis med handen så tallriken voltar i väg och hamnar upp och ner i soffan. Som tur var blev det inga fläckar!
3 kommentarer:
Ha ha... jag kommer ihåg en dag när jag hade "cp-hand" på affären. Först skulle jag bara ställa ifrån mig min korg vid kassan, men råkade kasta in korgen bakom kassan istället. Sen skulle jag ge pengar till kassörskan men fick nåt ryck och råkade fjonga iväg dem över golvet istället. - Oj...
Ha ha ha.... underbart! Vad ska folk tänka egentligen, när man beter sig på detta sätt?
Kan man annat än le :-)
Mammss....
Skicka en kommentar