Jag har blivit lite dålig på att blogga... Det är väl ingen som orkar gå in här längre, så sällan som jag skriver. Nåväl, jag tänkte som vanligt glida in för att klaga lite. Det är lite av min bloggstil har jag märkt, vet inte riktigt vad annars jag ska med denna blogg till just nu.
Jo jag såg att fotbolls-tjejerna har gått vidare till VM och då kom jag att tänka på att jag tänker börja störa mig igen på att herrsport ska vara så mycket högre värderat än damsport i media. Anledningen till att jag glömt att störa mig på det en längre period är väl egentligen två: 1 så är jag oftast inte så superintresserad av sport what so ever. 2 så får ju brudarna i de mansdominerande sporterna så lite uppmärksamhet att man lätt glömmer att de existerar.
Men när det är VM så brukar jag i a f tycka det är spännande med fotboll, hockey mm. Hur som så brukar det ju ibland diskuteras i media varför damfotboll får så lite utrymme jämfört med herrfotboll. Jag har noterat att en ganska vanlig kommentar till detta är att "jamen anledningen är ju att de inte kan spela fotboll!" Mhm-mhm, det tål ju onekligen att ifrågasättas. Av vad jag sett så verkar de spela jäkligt bra. Och hur bra lyckas egentligen svensk herrfotboll på världskartan?
Dam-VM! Hoppas de sänder det i TV bara...
3 kommentarer:
Allt i detta samhälle värderas ju i pengar, inte i humanism. Ett exempel är "sjukvården" där patienter betraktas som kostnader och inte vårdbehövande *människor*.
Samma är det naturligtvis i sportvärlden. Det sänds i media som inbringar mest pengar, sedan skiter de i om prestationen är mäktig - Det är klirret i egna börsen som räknas och vad jag förstår drar inte damfotboll fulla läktare och därmed fylls inte de girigas börsar. Fast det går ju att pusha på rena rama dyngan så varenda kotte (som glor och läser media dagligdags) får mental ståpäls. Lady Gaga och Spears är goda exempel på att det går att sälja konserverad gröt. Med förtjänst. Näää, jag har varken TV eller radio.
Jo det är ju klart att pengarna styr hur stor en sport blir. Det jag irriterar mig på är att en del finner det nödvändigt att motarbeta damfotboll ytterligare genom att påstå att de inte kan spela eller inte är värda att se på. Förr var kvinnliga friidrottare också töntstämplade, men nu får de lika mycket uppmärksamhet som manliga friidrottare.
Nu minns jag min barndom helt plötsligt, med dess mysterium. Tjejerna jonglerade med tre, fyra ibland fem (!) små bollar men kunde fanimig inte kicka en (1) fotboll utan slumpmässig landning. En straffspark kunde resultera i kraschade googles hos spectators. Pratar långsida då. Käpprätt åt skogen m.a.o.
Hur kommer detta sig? För bollsinne hade de ju bevisligen.
Skicka en kommentar