Det blir inte mycket värre

Jag har haft en existensiell svacka, några stilla funderingar över saker och ting. För tillfället väljer jag att benämna det trettioårskris. Skit samma vad det är, det blir inte värre nu. I helgen kulminerade det med att jag förutom själslig vånda dessutom lyckades smasha lilltån så den gick om inte helt så i alla fall halvt av. Det var skönt, det flyttade fokuset en bit. Det kan bara bli bättre härifrån!