Halloween

Det bor en massa ungar i mitt trapphus och nu står de här och knackar på dörren. Jag misstänker att de är utklädda till monster och vill ha godis av mig (som om det vore någon egentlig skillnad motför andra dagar på året). Tyvärr ids jag aldrig öppna dörren på kvällarna för Jehovas, försäljare och annat löst pack för jag har aldrig på mig någon vettig klädsel kring denna tidpunkt och lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Man ids inte anstränga sig så mycket när man varit singel i nåt år. Om jag öppnade dörren nu skulle troligen ungarna bli räddare än mig.

Jag läste nyligt i en artikel att man ska fortsätta anstränga sig att upprätthålla en prydlig fasad som singel, för sin egen skull, och det är nog rätt sant börjar jag inse. Jag känner lite förakt för mig själv när jag glider omkring bland drivor av smuts i något sunkigt linne och inte vill att någon ska råka få en glimt av förfallet här. Från och med imorn ska jag därför glida till dörren iförd dräkt och ett glas champagne och låtsas att varje kväll i mitt liv är ett sprudlande glamouröst socialt evengemang.