I morse var jag så trött att jag i princip aldrig vaknade. Jag gick upp i ottan och vaggade iväg längs gatorna som en zombie och började städa på Kvantum. Ett par timmar senare vaggade jag hem likadan och stöp i säng igen. Då beslutade sig grannarna ovan för att börja flytta. Åh, ett sådant liv det blir då... Och ungarna var de tvugna att engagera också. De låter så högt ibland, de små liven.
Efter någon form av brokig sömn vaknade jag upp och kände mig så fruktansvärt arg på hur störig denna värld är. På hur störda och irriterande de allra flesta egentligen är! Personerna i trapphuset hade jag redan kommit över, de kan ju inte rå för att de måste flytta. Men alltså, en massa andra! Jag ville ta tag i min mejl-adresslista och beta igenom den tills jag skickat ett mejl till hälften av alla där och förklarade hur slut i huvudet de verkligen är! För det skulle jag verkligen kunna! Jag skulle gärna vilja gå fram till dem också, förklara det lite tröstande på något vis och sedan drämma till dem över kinden med min dator.
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar