Sjuklighet

Igår konstaterade vi, där jag låg i soffan med Marge Simpson-röst och Jimmy kände sig allmänt däckad, att vi varit sjuka och krassliga de senaste 4 gångerna vi setts. Då ses vi dessutom bara 2 gånger i månaden. Vi insåg att vi måste skärpa oss, det här går inte. Vi tänkte börja med att inte känna efter så mycket.

I helgen ska vi göra ett besök på IKEA i Haparanda och även Candy world som ligger granne. Jag tänkte kanske även glida förbi "Kultur vs. Demolering" i Fritz Olsson-huset i Luleå. Det som ska rivas trots många protester. Luleå verkar inte vilja bevara gamla byggnader, tyvärr. Snart plöjer de väl ner kyrkbyn och slår upp ett nöjesfält istället! Det är ett gäng som gick konst 3:an i Sunderbyn när jag gick där förra året som håller i det där.

What a week!

Idag trotsade jag min sjukdom för att hasa ner på ICA runt hörnet och köpa mat. Som om det inte är nog med att man ska vara sjuk, nej det ska bli snökaos också och ruskig blåst! Jag fick peppa mig med mycket målmedvetna steg för att klara det, är man förkyld känns ju minsta vindpust som en orkan. Jag höll nästan på att trampa ner två whippetar vid porten som såg ännu mer förstörda och darriga ut än jag. Deras matte höll på att dalta och trösta dem "Sååja, vi måste ut förstår ni, koomsi, komsi". Väl ute fick jag ofrivilligt testa ett nytt socialpsykologiskt experiment: Att utföra serviceärenden utan att kunna tala. Jag har fobi för att framstå som otrevlig, så det var ytterst plågsamt att inte kunna hälsa och tacka expediterna. Istället försökte jag le extra tydligt och nicka frenetiskt åt deras frågor. Jag kände mig som ett pucko. Nu ska halsjäkeln bli bra, jag har laddat med apelsiner och grönsaker. Jag har även tryckt i mig den mycket stockholmska rätten strömming. Imorn måste jag nämligen ta mig till skolan (så vida rösten inte vägrat komma tillbaka), sen ska jag direkt efter det ta tåget till Luleå. C ya

Titta Sig-Britt! Så mycket strömming!

Lussebullar

Jag är sugen på lussebullar. Lussebullar är gott för att saffran är sjukt gott. Detta kan man också krydda med saffran: Pastasås med t ex skinka, fisksoppa, ugnspannkaka. Kanske ska man baka lite lussebullar i helgen?

Helt slut!

Det var roligt att besöka Malin i Växjö. Vi hann med en liten stadsrunda, men kölden tvingade oss att fly hemåt. Kylan i kombination med att Växjö stad även påminner en del om Luleå gjorde att det nästan kändes som att vara där! Men Växjö hade inte lika mycket Luleå-feeling på sommaren, för då är stan mycket mer grönskande. Efter fika, lite shopping i form av ett par stickade vantar (Malin) och inhandlande av vin på systembolaget gick vi för att äta på McDonalds. Där pratade vi i princip hela vårat besök om olika upplevelser av förlossningar vi hört (mycket detaljerat). Först när vi gick kom jag på att de som satt närmast runt oss kanske inte hade uppskattat det. Nåväl, sånt får man väl tåla! På kvällen kollade vi gamla foton med mer eller mindre plågsamma uppenbarelser att beskåda! Efter pizza och vin drog vi ut på ett ställe som heter "Stenladan". Jag var vettskrämd för eventuella inträdesavgifter så jag körde på taktiken att hälsa hurtigt på vakterna och halvspringa in. Vid dansgolvet hann vakternas röster ifatt mig. Ojdå, tänkte jag. Var var du på väg? frågade de andra. Ja, ja, det var bara en tjuga i garderobsavgift de ville ha, ha ha! Nu är jag fullständigt slut. Min hals var dålig innan jag åkte och nu har den skurit ihop sig så jag har ingen röst. Jag kan endast kommunicera med Jimmy via msn och sms. Jobbet har ringt 8 gånger idag, men jag kan inte få fram ett ljud. På tal om jobbet så tänker jag sluta där nu, så fort jag kan prata ska jag ringa och säga upp mig. Jag har en urusel lön och de vill att man ska avancera och tjäna in fler kunder åt dem hela tiden. Utan provision! Nej nu slutar jag sälja min själ för dem.

Växjö-tripp

Imorn ska vi åka till Växjö och hälsa på igen. Jag och J var där i Maj i år och då var det redan full sommar och massor med sol, very nice. Det här slottet var lite lustigt (och fint), för det var öppet så man kunde gå in, men vi såg inte till en människa nånstans. Ändå fanns det en massa tavlor och inredning som säkert var grymt värdefullt också fanns det fika och grejer i ett rum. Vi hade i princip kunnat sätta oss och fika i godan ro och sedan gått runt och plockat på oss några silverljusstakar innan vi gick. Det gjorde vi inte och det är ju så klart något man alltid ångrar så där i efterhand. Varför ska man alltid vara så samvetsgrann?

Vi måste upp i ottan imorn för att åka med tidiga tåget, så jag ska väl lägga mig om inte allt för länge. Först ska jag äta och packa ihop lite grejer.

C ya!