Idag var pendeln försenad, så jag det tog mig typ två timmar att ta mig ut till stallet, eftersom jag fick dålig tajming med bussen när jag väl kom fram... Hur som helst så var jag då tvungen att rida Granit när de andra fick mat, istället för just före som jag tänkt.
Det ogillades stort!! Först ville han vända hela vägen ut, och körde alla möjliga trix för att få mig att tro att det var en dålig idé att rida ut. Han blev supernervös för rådjur, plastpåsar och t o m två små flickor och en pytteliten ponny som mötte oss, började han halvstanna och frusta åt. Sen började vi trava och han riktigt släpade hovarna efter sig, för att sedan göra en utbrytningsmanöver på en äng och tvärstanna. Att mana på framåt, innebar att han backade. Förutom om jag vände honom så nosen pekade mot hemvägen igen, då började han småtrava framåt igen, men sen när jag styrde bortåt blev det pallnit. Ja, herregud, så där försökte jag bråka och gjorde volter och allt möjligt för att få honom att gå, jag försökte förhandla genom att berömma när han gick några steg åt rätt håll, men det tolkade han bara som at jag var en mes som gick att bestämma över.
Till slut när jag gjorde en volt och försökte styra han ut på vägen igen, åt rätt håll, ville han inte förhandla mer, utan tvärvände och satte av i full karriär ut på ängen - i riktning mot stallet. Jag kände fartvinden i fejset och undrade i några sekunder hur det skulle sluta, skulle jag få stopp på skrället, flyga av, eller skulle jag få hänga med hela vägen tillbaka till stallet? Nä, det slutade bra då han gick att stanna. Sen försökte jag styra han småtrippandes åt mitt håll ytterligare en gång, vilket slutade med ett till utbrytningsförsök i full karriär på åkern. Till slut lugnade han sig i alla fall och vi tog en liten tur innan vi vände hem igen. Sicket matvrak!
Av någon anledning har jag inte tagit itu med att skaffa en ordentlig och bra väska, trots att jag stört mig på dåliga väskor hela studietiden. Den jag har nu har bara ett litet innerfack, så allt brukar ligga i en enda röra. Från morgon till kväll irriterar jag mig på att rota runt i denna väska efter nycklar, skolböcker, plånka, diverse klädesplagg, solbriller, sminkväska mm.
I det patetiska lilla innerfacket slåss mynt, pennor, smink och diverse tilltugg om utrymmet. Jag brukar köpa V6-tuggummin i såna där kartonger som locket åker upp på, så det ligger alltid en massa dammiga, lösa tuggummin där.
Min plånka är ändå det största hat-objektet. Myntfacket har gått sönder, så därför slänger jag alltid ner mynt i fickor eller rakt ner i väskan, och där får jag stå och gräva alldeles kallsvettig av hat när jag ska betala kaffet. Dessutom är den inte alls anpassad till mitt studentliv, mina samlarinstinkter eller tendensen att bära runt på feta kollegieblockspapper med positiva affirmationer. Jag räknade en dag att mitt liv som student innebär 6 kort bara det, 3 bibliotekskort till olika biblioteksverksamheter, 2 typer av studentkort och ett passerkort till skolan.
När jag anlände till Luleå i helgen, mötte mig denna förskräckliga syn. Det fina, gamla Fritz Ohlsson huset som rivs! Var väl inte direkt chockerande, eftersom det bestämts för länge sen att det skulle rivas för att få plats med ett nytt shoppingcenter.
Tycker de kunde ha smällt upp shoppingcentret nån annanstans, städer förlorar sin själ när man tar bort gamla byggnader i onödan. De ska få stå kvar så länge det går att bevara dem, de är ju trots allt en del av stadens historia! Men det är bara ytterligare ett bevis för mig att Luleå kommun inte ser de riktiga möjligheterna. Stadskärnan som innehåller shopping är så kort att man blir besviken för att det blir så lite promenerande när man ska shoppa i Lule city. De borde ha byggt utåt istället. Sen att de aldrig gör södra hamnen finare tycker jag är trist, för det skulle kunna bli ett jättenajs plejs. Så outnyttjat!
Skärpning Luleå kommun!!