Omhändertagna barn och socialtjänsten..

...Ett misslyckande!

I går presenterade vanvårdsutredningen sitt betänkande. Utredningen vittnar om en utbredd vanvård av omhändertagna barn och att dessa inte har fått den tillsyn de har rätt till. Det svenska samhället har svikit de barn som det hade ansvar för.

Att kalla barnen för omhändertagna anser jag vara ett hån mot dessa människor, istället borde de kallas försummade av samhället.

Folkhälsominister Maria Larsson var förvånad över omfattningen av övergreppen och vanvården som det framkommit i utredningen. I DN idag föreslår hon motåtgärder, som nya kriterier för bedömning av familjehem och en utvidgad Lex Sarah som omfattar hela socialtjänsten.

Kraven på en offentlig ursäkt och ekonomisk kompensation hänvisas till en ny utredare som ska vara klar inom något år.

Lite förvånande anser jag det vara att folkhälsoministern blir förvånad över detta! Att omhändertagna barn far illa i samhället har varit debatterat under många år nu och många utsatta har börjat våga berätta om hur fruktansvärda deras liv blivit efter omhändertagandet. Forskning har visat att barn som placeras i hem mår sämre än andra barn. Är resultatet av den här utredningen särskilt förvånande? Jag tänker speciellt också eftersom omhändertagandena sträcker sig så långt bakåt som till 1920-talet. Det är tämligen känt att vården av omhändertagna barn under den tiden inte var särskilt människovärdig.


Några fakta från utredningen

• Hittills har 400 vuxna intervjuats, vilka varit omhändertagna som barn mellan 1920-tal och sent 1990-tal. Ytterligare ca 600 intervjuer ska utföras.

• Tillsynen bestod i undantagsfall av att någon talade enskilt med barnen.

• Majoriteten av barnen har utsatts för sexuella övergrepp: 61 % av kvinnorna och 42 % av männen vittnar om detta.

• Vart fjärde barn övervägde att ta sitt eget liv och vart sjätte gjorde ett konkret försök.

Det är en svår bedömningsfråga huruvida ett barn ska omhändertas enligt LVU (Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. ) Att ett barn omhändertas behöver inte betyda att det kommer att må så mycket bättre, trots att det verkar finnas/finns uppenbara skäl att omhänderta det. Ett omhändertagande är nämligen en svår upplevelse i sig för det utsatta barnet och det är svårt att bedöma vad som egentligen är barnets bästa. Sorgligt nog, vilket beslut som än tas, så får dessa barn det alltid svårare än barn med mer stabila uppväxter. Ett omhändertagande är oftast ett trauma i sig, barnet tar ofta på sig mycket skuld som det inte borde bära och blir stämplat som en avvikare. Som om det inte vore nog, blir de sedan sällan betrodda eller tagna på allvar när de slår larm om sin situation.

Faktum är att inom socialtjänsten, de som har huvudansvaret för dessa ärenden, är omsättningen på personalen allt för hög. Ofta placeras nyutexaminerade socionomer på tjänster som utreder ärenden som rör omhändertagande av barn. Det är svårt att inte göra fel i ett ärende som aldrig kan bli helt rätt, men eftersom dessa ärenden är så pass svåra borde i alla fall kravet vara att mer erfarna handläggare har ansvaret för dem.

En fuktig köld sveper in över Stockholm

Jag tänkte just börja gnälla om den fuktiga kölden i Stockholm, precis som jag brukar gnälla över den torra kylan i Norr. Men det finns faktiskt några fördelar med den fuktiga luften, t ex blir inte håret flygigt och huden blir mindre torr.

Imorgon ska våran grupp opponera på en annan grupps arbete. Problemet är att detta arbete inte har dykt upp ännu efter deadline, vilken man bör hålla när den är endast en dag innan redovisningen (är man inte helt klar kan man ju i a f skicka det man har). Nåja, det är ju deras eget fel i så fall. På någon timma ska vi nämligen tillbaka till fältstudieplatsen och redovisa våra resultat och då är det kvällen kvar att hinna gå igenom deras arbete, om de ens hade tänkt skicka det vill säga...
Nån gång i detta gytter av flängande fram och tillbaka ska jag sätta mig ner och köra igång på allvar med min hemtenta. Jag anar vad jag kommer att ägna större delen av helgen till i alla fall...

Tar man aldrig tag i saker, blir de aldrig gjorda

Det var dagens visdomsord.

Själv ska jag just nu ta tag i att koppla bort onödig stress och att sluta med den förbannade nikotinen, som jag hatar. Jag är arg nu och har vägrat köpa nytt snus idag, ilska är bra motivation. Jag mår dåligt av nikotin för jag är egentligen inte särskilt tålig mot ohälsosamma saker. Är någon det?

Ska gå och laga till lite köttfärssås nu. Det är minusgrader i Stockholm. Solen sken lite idag - men allt för lågt för att göra någon större nytta. Jag har varit ute med mina daghundar i sjöstan. Det är massor med snö här, härligt!

Vintersagor

Jag har noterat det lite lustiga sammanträffandet att två av mina absoluta favvosångerskor/songwriters har kommit ut med snarlika album senaste två åren. Tori Amos släppte ett album som heter "Midwinter graces" från 2009 och Loreena Mckennitt ett som heter "A midwinter night´s dream" från 2008. Några av låtarna var dessutom gemensamma på albumen. Intressant, intressant. Det är inga direkta julskivor, utan mer vintrigt tema. Jag har bara lyssnat lite på min dator som har allt för crappigt ljud, men båda skivorna verkar ha många fina och stämningsfulla låtar som jag gärna skulle lyssna på i mörkret just nu.

Det är kallt nu

-32 grader är det utomhus. Jag har virat in mig i varma kläder och sitter och eldar i en vedspis. vad mer kan man göra när det är så här kallt? Gick på en lätt promenad med Anouk, men hon började frysa om tassarna och mitt ansikte frös ihop så jag knappt kunde andas. Det är ljuvligt det!

Trodde inte jag skulle överleva en sådan kyla. Trodde det var ett skämt att det skulle bli så kallt. Men jag är redan lite härdad efter tre veckor i norr. I går konstaterade vi att 30 minus inte var så fruktansvärt ändå, också testade vi till och med att gå till garaget och tillbaka i endast underkläder och skor.