Dessa skrämmande catwalks

Det blir ju bara mer och mer skrämmande att se på en runway, alltså förutom att modellerna alltid ser ut som levande döda (zombier) så blir de bara smalare och smalare. Samma sak gäller ofta modellerna som förekommer i reklam som har anknytning till trender och modehusen (parfym, kläder mm). För ett litet tag sedan verkade det vara småtrendigt att sminka tjejer som om de blivit misshandlade eller drabbats av en överdos också fotade man dem i en position där de såg liksom ut som slängda i golvet. Många fann det upprörande, så jag tror det försvunnit nu.

På catwalken ska alla se ut som pojkar eller flickor eller bara något märkligt vuxet unisex. Varför är det ingen som vet. Kanske är alltför många modeskapare och big names i branschen pedofiler helt enkelt. "Våra kläder bärs inte upp bra av en kurvigare modell". De påstår alltså att de skapar kläder för kvinnor och män, men det är inte sånna som gör reklam för kläderna utan pojk- och flickliknande varelser. När dessa varelser börjar rycka i sina kläder för att visa upp lite extra av någon kroppsdel blir det bara osmakligt. En benig höft här, en ribbad bröstkorg där, påminnande om hur ett barns kropp ofta ser ut. När jag ser dem associerar jag till ett litet barn som blivit sexuellt utnyttjat och därför halvspringer fram med tom blick. Ska detta attrahera mig som tittare?

Här är några kändisar som den senaste tiden har vågat bli lite mer normala:

Det de har gemensamt är att de alla har blivit hotade med att förlora sina modell- och skådisjobb om de inte hetsbantar bort sina "extrakilon". Ååh, så sickt det är...

Varför inte amma?

Nu kommer jag och lägger mig i här igen, jag som inte ens har något barn, men jag kan inte låta bli. Jag har märkt att det verkar vara rätt många som så att säga "väljer att inte amma sitt barn". Jag förstår inte riktigt detta val. Det är ju något naturligt, liksom så SKA det vara. Jag skulle vara lite orolig för att barnet skulle gå miste om något som kanske är viktigt för dess utveckling. Ska man inte tänka på barnet i första hand?

Jag ogillar över huvudtaget att ersätta riktig mat med olika pulverersättningar. Det skulle jag inte vilja utsätta mig själv för och allra minst mitt barn. Vissa kanske väljer att "mjölka" brösten och sedan mata barnet med nappflaska, men barnet kanske mår bättre av att vara mer nära mammans kropp? Sedan kanske mjölken blir näringsmässigt sämre om den legat utanför kroppen en längre stund, inte vet jag. Jag undrar vad dessa mammor egentligen tänker på? Är de så egoistiska att de väljer sin bekvämlighet före barnets säkerhet borde de verkligen inte ha blivit föräldrar.

Stenåldersapparater rular

Jag har faktiskt aldrig haft en egen modern TV. Den enda TV jag haft då jag bott själv är en mellanstor burk från 70-talet som jag fick av ett ex farmor. Men jag tyckte faktiskt att den dög för mig, det enda var att den inte gick ihop med dvd-spelaren och det blev småtråkigt när videobutikerna plockade bort alla VHS. Det bästa med gamla apparater är att de håller bättre, jag menar min är ju redan drygt 30 år och moderna apparater håller högst en tredjedel av den tiden.

De förbrukade apparaterna skickar man till nåt ställe i Afrika där de ligger o skräpar i stora berg antar jag. Det är det som är baksidan av vårat egentligen rätt störda konsumtionssamhälle. Jag läste nyligt att det är denna sjuka konsumtion som fått USA:s ekonomi att klappa ihop, för att typ alla lever över sina tillgångar.

Najs.

Jag hoppas att det blir någon vändning, bojkott och protester mot den här konsumtionshetsen. Att människor liksom börjar upptäcka de sanna värdena i sina liv istället för att sträva efter grejer hela tiden.

Sarah

Igår kväll knagglade jag mig över med färjan till Hammarby sjöstad för att se melodifestivalen hos min kusin. Jag har helt tappat förhoppningar sedan ett antal år om någon låt med lite klass i sig, som man vill se i eurovision songcontest utan att skämmas för landets musikaliska talanger. Då dök Sarah Dawn Finer upp och ändrade min inställning! Från och med nu ska jag rösta och hänga med. Jag är ett absolut fan av henne nu, hoppas hon går vidare.

Hungerlördagen

I natt innan jag somnade låg jag lite stilla och funderade över vad för slags läckerheter man skulle kunna ha på ett buffebord om man råkade ställa till med fest nån gång. Efter ett tag fick jag börja räkna får för att sluta tänka (måste jag typ alltid). Sen när jag vaknade kände jag ett märkligt sug - efter allt möjligt! Jag hade nog fortsatt drömma om mitt buffebord. Så nu funderar jag över vad jag ska stilla detta sug med, men jag vill nog egentligen ha lite av varje. Buffebord, det är bäst det.